Annorlunda

Vi har så ofta upplevt att det är provocerande att ha gjort ett ’annorlunda’ livsval. Inte minst i mötet med skolvärlden. Att komma med sitt barn till skolan efter att haft honom eller henne hemma i uppväxtåren ställer alltid till ett problem för pedagogerna. Varför det är så är okänt men det är ändå så. Ni som haft era barn hemma känner säkert igen er.

Pedagogerna på skolan känner till vår familj eftersom vi nu har tre barn där i olika årskurser. Vi har haft en del meningsutbyten under åren och det känns som om vi kommit till ett samförstånd i våra samtal. Därför känner vi nu sällan av några problem i mötet med skolan. Men jag blev påmind om situationen när jag träffade på en mamma som precis som vi haft sitt barn hemma och nu mötte skolvärlden för första gången. Hon sjönk på något sätt in i väggen och bad nästan om ursäkt för sin existens genom sitt kroppsspråk.

Märklig som man kanske blivit efter möten med lite aviga medmänniskor under åren ställde jag mig nära henne och sa att vi också haft våra barn hemma och att jag förstod att hon upplevde situationen jobbig. Men att hon skulle sträcka på sig för att vi också har rätt att finnas. Våra val kanske är annorlunda men får också lov att ta plats, liksom vi också får lov att ta plats. Hon tittade lite skeptiskt på mig och undrade hur jag kunde se det på henne. Jag svarade att jag mindes hur jag kände mig när vår största mötte skolvärlden och den nyutexaminerade lärare som hade en exakt mall för hur fenomenet barn skulle bete sig och vår dotter inte fick plats i mallen. Det är utan närmre förklaring en jobbig situation. En där man antingen står på sig eller ger med sig och blir ledsen. Vi har med åren lärt oss att stå på oss men för det krävs kraftig övertygelse och styrka. Kanske en del skinn på näsan också.

Som skalden Robert Frost en gång skrev: ”I chose the road less travelled by and that has made all the difference.”

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

4 svar på ”Annorlunda”

  1. Så veldig fint innlegg! Jeg kom innom bloggen for første gang i dag. Har ikke barn selv, men har tenkt endel på det med barn/samfunn/normer etc. Blir veldig glad hver gang når jeg hører om folk som gjør ting på egne, fine måter, og særlig når de får det til! 🙂

    1. Tack Elri för de fina orden. Tycker som du att det är härligt att läsa om människor så gör saker på ett eget sätt och känner lycka i sin vardag. Hoppas att se dig här igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.