Långsamhetens lov
Har läst så mycket om slow food och slowrörelsen och känner att det är så vi gör. Vi lever långsamt och ser till att njuta av dagen så som den är. Små utflykter lite här och där, och det är underbart. Men ibland fastnar man i någon sorts limbo, ”nej just det vi kan inte göra det där för det skulle bli lite för dyrt och gå ut över resten av årets ekonomi”. Vi vill kunna leva med samma stillhet och eftertänksamhet hela året, så som vi har valt att göra och då går det inte att göra extravaganta semesterplaner. Att leva ”slow” är ett ständigt val i allt man tar sig för och det är ett bra val fast ibland ett ansträngande val i det här samhället.
Bloggvärlden, som är ganska för ny för mig, ger mig den unika möjligheten att se att det finns andra familjer som väljer ett likadant eller i alla fall liknande liv. De finns. De prioriterar tid, gemenskap, stillhet, samvaro över mycket annat precis som vi. Det ger mig tillförsikt och styrka att fortsätta göra samma livsval om och om igen, även om det egentligen inte behövs styrkan i någon annan för att göra valet men ändå någon sorts uppbackning mitt i all hets och stress som finns överallt. Tack skall ni ha ni som valt att ”bli rika” i era liv, varje dag i er vardag. Tack för stödet och styrkan era ”bloggar” ger.
Skall snart skriva om hur vi gör rent praktiskt för att kunna leva så här, eftersom jag så många gånger fått frågor om detta. Men nu skall jag ta itu med middagsbestyren.
Så befriande att läsa din blogg….å grattis till dina fina flickor. Jag har själv sex underbara flickor och upplever att jag är rikast i världen.
Har den senaste tiden mått nästan lite dåligt av hur människor omkring mig och som jag läser om stressar bort sitt föräldrarskap med att hela tiden prata om och önska sig egentid….egentid??? Är det inte egentid att vara med sin familj dom man älskar mest av allt? Det är det i min värld och verkar vara så i din också. Kanske är det så att det är först när man har många barn som man verkligen tar sig tid för dom.
Jag kommer med glädje att följa din blogg….och du är välkommen att titta in på min.
/ Ada
Hej Ada! Tack för din kommentar. Underbart med så många barn! Känner mig precis som du säger oerhört rik. En stor familj är en fantastisk källa till rikedom. Lyckligare kan man inte bli.
Förstår inte heller det där som du skriver om med all denna egentid, förstår inte den uppdelning av olika sorters tid som så många tycks göra. Tid med familjen, gemenskap – det behövs mer än allt annat. Såklart skönt att få en liten promenad antingen ensam eller tillsammans med ett eller två barn för att få lite luft i huvudet emellanåt. Mår också lite dåligt av all den stress som finns i vårt samhälle. Vi känner att vi vill gå åt ett annat håll, inte alltid lätt. Försökte titta in på din blogg men hittade den inte, skriv gärna adressen så tittar jag in!
Hej Mamman…
Min blogg hittar du på adadone.blogspot.com
Välkommen in / Ada
Tack själv för att du delar med dig av din vardag genom din blogg och dina fantastiska bilder, och dina kommentarer! Det är så inspirerande att läsa om någon som har många barn och som vill leva lite ”annorlunda”. Själv har jag ju ”bara” tre barnoch jag får nästan alltid konstiga kommentarer att jag har såååå många barn. Ska bli jättespännande att läsa om hur ni gör rent praktiskt! Kram och ha en fin söndag!
Detsamma Ann! Inlägg om hur vi gör rent praktisk kommer snart!
Du har så rätt! Jag är glad att det finns personer som tänker efter vad som är viktigt, egentligen. Spännande att läsa mer om hur ni gör och tänker. Mvh Aniika
Hej Aniika! Tack för din kommentar! Ja, vi tycker att det är viktigt att fundera över hur vi vill leva, vad som är viktigt och vi funderar mycket över vilka värden vi förmedlar till våra barn. Roligt att du tycker det är spännande att följa oss!