Märkligt
Ibland undrar jag om det syns utanpå. Det där med att vi valt en lite annorlunda väg att gå i livet. Många barn, långsam livstakt, eftertanke och stillhet (så gott det nu går vill säga). Undrar för att det ibland händer så märkliga saker i mötet med mina medmänniskor vilket efterlämnar en nästintill surrealistisk känsla.
Idag t ex blev jag tilltalad av en dam i vår lokala Icahandel bäst jag stod och valde glass till alla barnen. ”Du”, sa hon, ”jag måste tala med dig”. Jaha tänkte jag och tittade mig omkring för att se om det var någon annan hon talade med, men det var mig det var riktat till för hon fortsatte, ”du skall inte tro att du kan göra hursomhelst för att du är utlänning, gå runt här med blomma i håret och bete dig allmänt otrevligt” (det är sant, hon sa precis så). Tankarna snurrade runt, utlänning?….bete sig? Ja, jag kanske nynnade lite på en sång, eller kanske att jag pratade högt med glassdisken, eller kanske hade jag på mig en för starkt grön tröja och i håret hade jag en av barnens fina hårspännen med blomma på.
Märkligt…Men vis av erfarenhet och hel del förvärvat ’skinn på näsan’ efter ett otal märkliga incidenter som fembarnsmamma fnissade jag hela vägen hem åt detta märkliga möte i en helt vanlig affär en måndagseftermiddag.
