Strumpstickning
Kanske blir det inte de snyggaste av strumpor men förhoppningsvis blir det ett par strumpor. Det är svårt detta för någon som aldrig stickat strumpor förut. Mamman har aldrig stickat strumpor förut.
Men jag försöker med stordotterns tålmodiga hjälp. Stordottern: ’Men mamma, gör så här. Mamman: ’Nej, jag förstår inte. Varför! Hur! Du måste förklara. Jag förstår inte vad jag gör.’ Stordottern: ’Men om jag gör så får du titta och lära dig.’ Mamman: (nu mycket omoget och barnsligt) Nej! Jag kan själv. Säg hur jag skall göra!’
Såklart avgår den kloka, kunniga och mycket tålmodiga dottern med segern i denna batalj. Mamman tittar tyst och iakttar för att lära. Hon är så oerhört duktig dottern.
Sedan tar det ett tag innan dottern slutar fnissa åt mamman som visat sådan otålighet och barnslighet. Pappan som står vid spisen skrattar han också det ser jag på ryggtavlan även om han försöker dölja det.
Mamman blir otålig när jag inte riktigt förstår. Stickbeskrivningar tycks mig ibland som ett främmande språk som jag trots stor vilja inte riktigt kan lära mig. Jag får inget flyt i stickspråket och är så glad att dottern vill tolka åt mig.
När dottern så översatt förstår mamman och kan fortsätta ända tills jag stöter på uttrycken nästa gång. ’Å nej, ödhpt. Hur gör jag nu. Äh, jag slutar sticka. Det är ingen idé. Jag förstår ju inte. Kommer inte ihåg.’ Då står hon där den tålmodiga och säger mycket lugnt, ’kommer du ihåg hur du gjorde för något varv sedan mamma? Det var inte så svårt, eller hur. Sticka två räta och lyft sedan över en. Ja, precis så. Bra!’ Och så fortsätter mamman sticka nu mycket glad och entusiastisk.
Dottern har gjort en stickordlista till mamman och fått skriva in i sin syslöjdsrapport att hon inte bara lärt sig strumpstickning utan också undervisar mamman i denna hantverkskonst. Det är stort och väldigt duktigt speciellt då mamman reagerar sådär barnsligt.
Det är otroligt att få lära sig saker av barnen. Det gör mamman alldeles glad i hela hjärtat.
Fortsatt fin lördag till er.
