Skolmorgon
Så for de då, skolbarnen.
Mamman vinkade av barnen och pappan och fällde en liten tår. För den lilla som idag skall tillbaka till platsen hon inte mått bra på förut. Skolan.
Men hon är större nu, säkrare i sig själv och vet vart hon skall. Hon har sina systrar med sig och idag även pappan.
Mamman vågade sig inte med den minsta idag för att jag tror att separationen och ångesten blir för stor för den känsliga när mamma väl lämnar skolsalen. När mamman inte längre går med till skolan.
På det här sättet har dottern redan lämnat mamma. Åkt bilen härifrån. Utan mamma men med en trygg, glad och stödjande pappa vid sin sida. Det tror jag blir bra.
Nu är huset alldeles tyst. De små får sova tills de sovit färdigt. Gott.
Mamman skall göra sig en kopp kaffe och hälsa god morgon till den lilla trädgårdens alla blommor.
Och inte tänka på den lilla dotterns stora kliv idag. Inte fundera på om hon är ledsen och orolig inuti. Inte fundera kring hur hon upplever skolvärlden.
Ibland önskar jag att det gick att hemundervisa. Att våra barn fick lära sig saker i en lugn och trygg miljö tillsammans med barn som är lika lugna som de själva och nyfikna och motiverade.
Tillsammans med vuxna som respekterar barnen och tycker det är spännande hur barn vill lära, att det är spännande att barn är olika och ser det som självklart att barn lär på olika sätt. Och att det är viktigt att barn talar på ett trevligt sätt till varandra.
Tänk om allt det gick att realisera. Det hade varit underbart.
Nu till kaffet och blommorna. Skolbarnen har det säkert jättebra.
Hej igen!
Redan förra veckan var det dags för oss att börja igen. Blandade känslor bland syskonen, då vi går i helt olika skolor och klasser. Själv går jag nu sista året på högstadiet och undrar om jag kommer orka med ett helt år till. Det gör jag nog, men inte mycket mer än så. Ibland så tänker man på hur det skulle vara att gå i skolan hemma, att bli hemundervisad. Kanske lite längre sovmorgnar. ”Lärare” som förstår och ser behoven. God mat. Mer arbetsro. Mer respekt. Anpassad nivå. Mer intressant. Och roligare. Jag har hört att barn som blir hemundervisade i USA presterar i snitt en årskurs över i trean (tror jag att det var) och hela fyra årskurser över i nian. Det ligger nog något i att föräldrar ser sina barns behov bäst. Men de svenska politikerna tror att man hamnar utanför av det. Att föräldrarna inte är tillräckligt bra för sina egna barn. Att de inte har koll på vad barnen lär sig. I Sverige är synen på föräldrar och deras förmåga inte så bra. Men vem som helst borde väl förstå att en förälder (för det mesta och förhoppningsvis) känner sitt barn bättre än en främmande vuxen lärare eller förskolelärare gör. Fast det finns ju en hel del mindre smarta människor. Tyvärr.
Ha en bra vecka, och hoppas att det går bra för er minsta skolflicka!
Hej Judith
Min unga vän med så kloka och genomtänkta tankar. Har sagt det förut, eller ja kanske mer skrivit det, att du ger mig tro på en ny generations tänkare. Mogna och kloka. Dina föräldrar har gett dig och förmodligen också dina syskon en god grund att stå på.
Stort tack för dina kloka ord och ditt stöd till oss och lillaste skolflickan.
Sköt om er och hoppas att er vecka blir riktigt fin.