Att finna delvis nya vägar
Plötsligt är barnen inte längre barn utan unga kvinnor. De behöver inte sin mamma på samma sätt längre och det har skapat förvirring och obalans inuti. I mitt sinne är de ju inte så stora döttrarna och mamman vill ju både ta hand om på samma sätt som alltid och samtidigt släppa taget så att de får ge sig ut i livet på egen hand och känna glädjen och styrkan i att klara det. I att välja sina vägar och samtidigt alltid ha vårt stöd och närvaro.
Föräldraskap är väl sådant att vi måste släppa taget. Det är enkelt att förstå egentligen men mamman insåg nog inte hur svårt det skulle bli. Det är både oerhört spännande och väldigt jobbigt samtidigt.
Mamman gråter ibland, känner sig förvirrad men är också så tacksam och stolt. En kvinna som också har fem och nu lite äldre barn med ungefär samma åldersspann som våra sade en gång att det var en svår tid för henne när alla deras växte upp ungefär samtidigt och nu förstår mamman precis hur hon menade. Det är ett slags sorgearbete. Ibland är känslorna överallt. Det har varit en tid av vilsenhet och lite osäkert famlande.
Och så en dag ganska nyligen utan att mamman själv märkt det var det som om känslorna landade mjukt i hjärtat. Kanske hade de irrat runt färdigt. Hur vet mamman inte riktigt. Men plötsligt känns det som om mognad tagit plats och en djup insikt om livets föränderlighet infunnit sig. Glädjen om att finnas till och vara med och få en delvis ny roll i döttrarnas liv har fyllt mitt hjärta. Att få upptäcka på nytt är fantastiskt och ofattbart stort.
Kanske är det samtalen med äldre kvinnor i min omgivning, kanske det egna inre arbetet eller kanske insikten om att det finns nya sätt att upptäcka varandra på igen som bidragit till de här nya känslorna. Hursomhelst vill hjärtat dela med sig av till andra mammor om att det är svårt att släppa taget och finna nya vägar. Förändring innebär både glädje och tårar, stabilitet och vilsenhet.
Och som alltid kom ihåg att bemöta varandra med varsamhet. Vi behöver det så innerligt väl allesamman.
Fin lördag till er.
Jag kämpar nog lite med min nya roll
Å detta att vara behövd men att inte liksom få lika mkt tillbaka
Eller svårt förklara
Hej Svintoflickan
Ja, det är en ny och svår roll. I det nya ingår ett sorgearbete tror jag. Sorg över att vår roll förändras, att vardagen förändras och att tiden går. Det är svårt och kräver sin tid att finna nya sätt och vägar och varsamhet mot sig själv. Du får vara ledsen och vilsen. Det är naturligt. Och så efter en tid kommer du att upptäcka att du funnit nya vägar utan att du riktigt förstått hur det gått till. Men ge det tid och var snäll mot dig.
Skriv gärna igen. Vi får hjälpa varandra i denna förändringens tid.
Allt gott!