Mod, mognad och styrka.
Mamman önskar sig mera mod och större styrka. Mod att vinka av utan att tårarna rann nerför kinderna då döttrar ger sig av på folkhögskole och högskolestudier. Styrka att bara vinka av med leenden och lyckönskningar. Det får de ju också förstås, ganska så mycket, och mycket hjälp på olika sätt.
Men i stunden har mamman varken modet eller styrkan utan står med tårar rinnande nerför kinderna då vi efter att ha hjälpt till med inflytt på folkhögskola åker därifrån och dagen efter då pappan och äldsta dottern kör hemifrån med släpet fyllt för studier på högskola på annan ort.
Mamman tänker på alla föräldrar som vinkat av barn i alla tider och hjärtat fylls med vördnad och stor respekt. Det kommer att infinna sig en ny mognad i hjärtat. Det vet mamman. Men först måste tårarna få rinna och hjärtat svämma över av alla möjliga känslor.
Döttrarna är det absolut bästa, värdefullaste och viktigaste vi gjort i våra liv och jag är så lycklig att vi alltid prioriterat tid tillsammans i familjen.
Nu måste vi lära nytt och prioritera tid tillsammans på ett annat sätt än förut. Det kommer att gå bra, det vet jag, men just nu är jag sorgsen och tårarna får rinna när de behöver. Det är en ny tid och det måste få ta tid att vänja sig vid.
Och de hemmavarande döttrarna har förstås föräldrar som är lika engagerade som alltid med lika mycket kärlek och glädje som förut. Och kanske också med en ökad insikt om hur fort tiden går och hur värdefullt det är att ta vara på tiden tillsammans. Det är mycket nytt för oss allihop och tillsammans kommer vi att hitta våra vägar.
Ta hand om varandra och kom ihåg att bemöta varandra med varsamhet.
Fin måndag till er.
