Mamman vandrar ut i skogen så här på lördag morgon tillsammans med familjehunden innan frukost och melodikryss. Det är tyst och stilla förutom ljudet av regnet, hundens tassar och mina fotsteg.

Det är så vackert i skogen nu när den bär höstskrud. Det är alltid vackert förstås. Det fina är nog att det är olika. Att följa årstidernas skiftningar nära är härligt.

Vi vandrar vår vanliga morgontur familjehunden och jag. Stilla sida vid sida går vi och regnet öser ned. Ibland stannar hon till hunden för att titta på mamman nästan lite anklagande undrandes över allt vatten från himlen och så skakar hon sig och vi vandrar vidare hemåt.

Väl inne hörs prat från vaknade döttrar och en frukostpysslande pappa. Familjehunden rusar glatt svansviftande in efter att ha blivit grundligt torkad och en stund efter kommer mamman och kramar om och hälsar god morgon.

Det är lördag, tillsammansledigt, långfrukost och melodikryss. Underbart.

Fin lördag till er.