Vi har höstlov och behöver inte väckas av väckarklockor i den tidiga morgonen. Vi vaknar ganska tidigt ändå men för att vi vill och inte för att vi måste. Det är stor skillnad.

Mamman envisas med att kalla lovet för höstlov för att döttrarna verkligen behöver sitt lov från alla läxor, prov och måsten. Det där med läslov förstår jag faktiskt inte alls. Böcker läser vi hela tiden ändå. Det är en del i vårt sätt att vara och leva. Det är ledighet vi behöver. Lugn. Paus från prov, läxor och allsköns inlämningar. Vi behöver utrymme att bara vara. Sitta i timmar tillsammans och göra inget speciellt. Det är viktigt på riktigt.

Det är härligt att vara lediga tillsammans. Att låta dagarna bli det de vill med mycket samvaro är underbart. Alla döttrarna sitter tillsammans vid bordet talandes och målandes och mamman sitter med stickandes. Just nu stickar jag på Loppa koftans andra ärm. Snart är det dags för mönsterdelen på ärmen och sedan knappkant. Ett litet steg i taget mot färdig kofta. Som hon längtar dottern.

Och så har jag stickat klart ärm nummer två till äldsta dotterns Riddari. Nu skall mamman bara försöka att förstå nästa del i beskrivningen, det där med att få ihop alltihop. Klurigt och roligt. Men först sista delen av ärmen på Loppa koftan.

Och så är det nästan tomt i brödlådan i frysen. Dags att baka mera bröd. Kanske är det också dags att dammsuga mattan som nu är delvis täckt av hundhår.

Fin torsdag till er.