Misslyckat

Så där lugn och harmonisk inuti som jag skulle vilja vara i alla lägen är mamman inte. Det gör mig både frustrerad och ledsen och lite arg-besviken. Besviken på mig själv. Det är trist, jobbigt och arbetsamt att känna så.

När många timmars stickarbete är nästan-klart och maken provar och koftan är för trång får mamman klippa isär arbetet och sprätta och repa upp för att sedan sticka på nytt med bättre passform. Hur det skall gå till rent praktiskt har mamman ännu inte klurat ut men det kommer att gå. Tillsammans med maken brukar jag kunna lösa det mesta det vet jag men ändå känns det just nu väldigt jobbigt.

Under tiden jag klipper rinner tårarna nedför kinderna och jag känner mig barnslig och löjlig. Det är så väldigt roligt att sticka men också så väldigt jobbigt när det blir fel. Ilsketott-trollet inuti talar om för mig att jag borde mätt bättre, borde läst mönstret bättre, borde provat fler gånger på maken och kanske inte stickat ett så avancerat mönster.

Mycket snällt säger inte mamman till sig själv i alla fall men det går nog över snart när barnsligheten lagt sig en aning och tårarna torkat.

Dagen idag är inte mammans bästa. Idag är jag less på pappa-koftan och svårmönster med dålig passform.

Fin torsdag till er.