Spretigt

Veckorna går så fort. Alldeles för fort. Vi blir först friska och sen sjuka igen. Riktigt sjuka med ordentligt hög feber, yrsel, huvudvärk och magont. Det sovs oroligt och lite och mamman får vaka flera nätter. Det är synd om de sjuka döttrarna men efter ett par dagar mår de bättre. Det är skönt.

Och så har mamman och äldsta dottern haft lite meningsskiljaktigheter och det gör mamman än tröttare. Vi skriker åt varandra och slänger i dörrar och säger dumma saker som vi ångrar. Men så lugnar vi oss, säger förlåt, pratar lugnt och fint, lyckas förstå och förlåta och bli lite klokare tillsammans.

Efter sjukor är det dags för skridskodag för de två minsta döttrarna och mamman åker med. Det är fullt med barn och stoj och ljud omkring mig. Ljudnivån är öronbedövande. Det är härligt och tröttande samtidigt.

Det ena barnet efter det andra behöver hjälp med att knyta skridskor, stänga hjälmar och väl på isen en stadig vuxenhand att hålla i. Mamman knyter, knäpper och hjälper, åker skridskor och mår bra. Det är gott att omges av barn. Det är gott att vara med döttrarna och att se de lära och utvecklas.

Mamman mår bra tillsammans med barn. Jättebra. Men just nu inte så bra i min yrkesroll som lärare. Mamman mår faktiskt inte alls särskilt bra då och får både hjärtklappning och huvudvärk så fort jag stiger in i skolbyggnaden. Som att alla alarmsystem går igång samtidigt. Löjligt.

Egentligen borde det ju inte kännas jobbigt alls eftersom det är fullt av barn där mamman är men jag mår ändå inte bra. Det är både frustrerande och irriterande. Kanske borde det inte skrivas här utan hållas kvar tyst inuti mitt huvud. Inte delas med någon alls. För tänk så många barn som inte mår bra i våra skolor och här också en lärare som mest är mamma förstås men ändå. I skolan mås det inte så bra. Varken elever eller lärare. Det är både sorgligt och konstigt och viktigt att ge luft och utrymme.

Det blev en spretig text idag om sjukor, skridskor, barn och skolan. En del inlägg kanske skall vara spretiga tänker jag. Som verkligheten liksom.

Fin måndag till er.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.