Lördag morgon
Mamman vaknar av sig själv utan väckarklocka fastän det är helg och fortfarande mörkt utomhus. Kanske har jag sovit färdigt, tänker jag, och reser mig ur sängen för att gå upp.
Huset är tyst och bara mamman är vaken. Jag tänder levande ljus runtom mig i köket, lägger en ullfilt om benen och tar fram en stickning för att sticka lite försiktigt på det som skall bli mormor-Loppa-kofta. Så efter ett litet tag knakar det till i trappan och döttrar kommer ned, kryper tätt intill mamman där i kökssoffan, kramar och säger god morgon. En efter en vaknar familjen och kommer för att krama om mamman.
Medan mamman stickar vidare plockar pappan fram frukost och sedan äter vi allihop tillsammans. Sedan sätter vi igång radion för att lyssna till melodikrysset som tydligen hade börjat tidigare idag. Vi fick helt enkelt hoppa in någonstans i mitten och löste början med hjälp av snabbgenomgång på slutet av programmet. Döttrarna satt med för att lösa musikklurigheter tillsammans med mamman och pappan. Som vanligt fnissades det glatt när vi hyssjade för att lyssna till frågorna och musiken.
Det är lördag och vi är lediga och skall göra inget särskilt hela dagen.
Fin lördag till er.
så fint du skildrar det, det är så här jag vill att våra lördagsmorgnar ska vara. i ärlighetens namn är det inte så de är ännu men man har väl sin strävan. med barn som blir lite äldre och när man själv blir lite klokare och en del annat fallit på plats.
du berättar om en tillvaro jag kan fantisera om i alla fall.