Snöröjningsdagen
Att få så här mycket snö på en gång kanske inte är så väldigt praktiskt. Ingen kommer fram någonstans. Elen är utslagen och allting står still. Ingen far någonstans. Men det är skönt när allt står still. Fridfullt. Tyst. Det enda som hörs är ljudet av snöskyfflar medan vi arbetar på. Och så vårt prat.
Allteftersom morgonen går vaknar döttrar och öppnar dörrar och ropar ”det är så mycket snö att vi inte kommer fram. Så mycket snö är det! Så underbart.” Total lycka strålar ur deras ansikten och med den energin skottar vi på, pappan och jag.
Vi tar en paus mitt i allt skottande för att äta frukost allihop. Tevatten får kokas på gasolplatta eftersom strömmen tar flera timmar att få tillbaka. Vi äter och pratar länge. Alla sitter vi runt bordet denna arbets och skoldag antingen iklädda pyamas eller underställ. Ingen har någon tid att passa för att allt strukits från schemat idag. Det är befriande på något sätt och mamman känner sig alldeles lugn inuti.
Vi tar oss tid att titta, njuta och förundras över hur mycket snö som bäddat in landskapet i ett vitt täcke.
Efter frukosten leker döttrar medan mamman och pappan fortsätter att skotta snö. Länge skottar vi för att vår väg skall bli farbar. Snön vi lyfter undan är så vit att den nästan är blå. Det är vackert.
Och så gör vi varm choklad när vi kommer in efter allt skottande och snölek.
Så blev då vägen färdigröjd, huset har åter ström och vi är en tillsammansdag rikare. En snöröjningsdag med tid för tanke, njutning och lugn.
En bra dag helt enkelt.
Fortsatt fin tisdag till er.
