Så här skruttig var nog längesedan mamman kände sig.

Näsan och ögonen rinner. Huvudet dunkar, det värker i hela kroppen, jag har feber, jag är väldigt trött och hostar så mycket att jag får ont i ryggen. Och så har jag ingen eller i alla fall väldigt liten aptit. Jag som annars är hungrig nästan jämt. Influensaliknande vill mamman konstatera att denna förkylning är. Inte roligt alls faktiskt.

Mamman lyckas ändå se till att alla barnen har det bra. Idag har alla döttrarna och extrabarnet fått vara lucia och bära kronan varsin gång och fått tåga fram följda av tärnor medan mamman spelade ’natten går tunga fjät’ på pianot. Och så har det sjungits och spelats massvis med julsånger.

Barnen har trots den nu mycket trötta mamman haft en bra lucia. Det är jag glad för. ’Du är alltid snäll’, säger extrabarnet efter att hon fått vara luciaklädd i två dagar. ’Alltid snäll och mysig, tycker jag’, formligen strålar hon mot mamman när det är läggdags.

Idag syns det inte på mamman att det rinner tårar nedför kinderna inför dessa stora ord. Det rinner ur ögonen och oromantiskt nog ur näsan också hela tiden, ändå.

Nu är det dags för mamman att leta fram nässprej och dricka lite kvällste. Och nysa och snyta sig, förstås, en massa gånger innan sovdags.

God natt till er.

Etiketter: döttrar, förkylning, influensa, mamman, snäll, värk