Fembarnsmamman

Tankar från en familj med fem barn

Nå fram, lite i alla fall.

Idag hände det. Sådär som det står i annonserna, ’plötsligt händer det’.

Varje dag när mamman arbetat har jag utrustat mig med uthållighet, tålamod, förståelse och humor innan jag låst upp klassrumsdörren och äntrat denna speciella värld. Den klass mamman arbetar med har slitit ut många lärare och klimatet är hårt, osunt och aggressivt.

Mamman har försökt, gett upp, gråtit i tystnad, tjatat och försökt igen. Så idag när mamman låser upp dörren kliver eleverna in lugnt och stilla. Mamman skriver ned på tavlan det arbete som skall göras under dagens lektion och när jag vänder mig om till klassen ligger böcker och skrivböcker på bänkarna och arbetet är igång. I klassrummet råder tystnad och idogt arbete. Händer räcks upp när hjälp behövs och eleverna väntar in sin tur utan att skapa panik och oväsen i rummet. I vårt klassrum har vi så idag haft arbetsro. ’Plötsligt händer det’.

Mamman blir ställd och glad och känner sig nästan sysslolös där jag står i mitt klassrum med elever som hjärtat klappar lite extra för en sådan här dag. Inte för att de ger mig ro utan för att de ger sig själva en ärlig chans att lära och tar sig själva och sitt lärande på allvar, i alla fall en dag.

Efter två lektioner stannar mamman en av de stökigaste och frågar honom vad som hände idag. Om det hänt något speciellt på morgonen som skapade den här stämningen och han säger ’Du vet, du ger dig ju inte. Det är lika bra att ge upp och arbeta alltså. Du tar dig in i huvet, typ. Är jobbig. Fattar du?’ Ja, mamman tror att jag fattar. Jag ger mig inte och är envis och idag bröt lite av det arbete jag gör igenom. Och så tycker jag ju om de här barnen, trots allt. Kanske märks det, lite grand i alla fall.

Fin torsdagskväll till er.

Etiketter: arbete, arbetsro, elever, klassrum, mamman, skola

« »

© 2019 Fembarnsmamman. Tema av Anders Norén.