Jättesur och faktiskt ganska barnslig
Hur barnslig får mamman vara egentligen. Jätte, tror jag.
Pappan bygger på övervåningen. Nu är det dags att bygga vårt sovrum. Pappan mäter, sågar, bygger och grejar. Mamman hjälper till. Reglar hit och reglar dit och mäta, ’mät 45 cc säger pappan’ och förklarar lite snabbt hur. ’Men, säger mamman vi har ju inte satt fast regeln på den här sidan. Den är inte rak. Då kan jag ju inte mäta exakt.’ Pappan funderar och svarar klokt, ’Men mät från andra sidan så blir det bra’.
Mamman tycker att det skall vara rätt och rakt. Rätt från början och förstår ändå inte hur jag skall göra. Och så känner jag mig så dum där jag står med måttband och utförlig instruktion och ändå inte förstår hur jag skall mäta och ordna så att vår vägg blir rätt och rak.
Jag vänder mig helt enkelt om och med tårarna brännande under ögonlocken går jag ned till köket och börjar med middagen istället.
Kanske var det inte så smart att försöka hjälpa till med byggandet när huvudvärken fortfarande dröjer sig kvar. Men så är det så roligt att bygga ihop, att tillsammans ordna med vårt hem.
Mamman skalar potatis och morötter när pappan ställer sig nära bredvid och säger att det inte var meningen att göra mig ledsen. Inte var meningen att få mig att känna mig dum. Att pappan liksom har kunskapen i kroppen och det är svårt att förklara tydligt hur och vad när han är van att bara göra.
Mamman är fortfarande sur och kämpar bort tårarna och vill inte stå nära. Inte lyssna. Vill vara ifred. Som tur är lyssnar inte pappan på det utan står kvar nära och hjälper till med potatis och morots-skalandet.
Det är tur att pappan är envis när mamman gått in i låst och barnsligt sur-läge. ’Bygg du vidare, jag gör det här själv’, väser mamman. Pappan säger lugnt och kärleksfullt ’nej, jag vill stå här med dig. Vi gör det här tillsammans sedan kan jag bygga och kanske vill du vara med. Det är tillsammans vi gör saker. Annars blir det inte bra.’
Det är förstås sant. Gott att bli sams när barnslighet, ilska och sårade känslor för en stund tagit över.
Mamman pysslar vidare i köket och skall sedan göra nytt försök med måttband och reglar.
Fortsatt fin lördag till er.
Jag blev varm och lite tårögd över att läsa om er starka kärlek, som tålmodigt och säkert finns närvarande i det ni tar er för.
Hej Therese
Tack för dina fina ord.
Önskar dig en fin vecka.