Vardagssysslor
Det är inte lätt att räcka till. Mamman vill så gärna hjälpa pappan med husarbetet och så vill jag samtidigt räcka till för barnen och så måste mat fram på bordet med någorlunda regelbundna intervaller och så måste tvätt tvättas och sorteras.
Och så kör trevliga nya grannar ned på vår väg och bjuder oss till grillkväll och mamman känner att jag inte orkar. Och trots att det säkert skulle varit mycket trevligt stannar mamman kvar hemma. Ensam.
Gråten och icke-orken dröjer sig kvar också idag. Men mamman kämpar på så gott det går och skapar djupare bekantskap med sänksåg, hammare och dyckert och pratar sedan stilla med stekpanna, köksverktyg, diskborste och disktrasa.
Tvätthögen skall mamman också ha ett djupare samtal med för den har brett ut sig något alldeles fruktansvärt. Hänsynslöst av den att ta upp all plats i hallen, faktiskt. Mamman får tala den tillrätta, in i garderoberna. Som nu fått nya knoppar, av porslin. Det är fint och mycket enklare att öppna än plana dörrar.
Nu är det dags att sätta fart innan det är dags att laga mer mat.
Fin lördag till er.
Fem barn, husbygge, sänksåg o dyckert, målning, tapetsering, tvätt, hallmattor, måltider och nu skolstart kräver nog en del tårar ibland. Att gråta betyder ju inte att du är missnöjd eller olycklig, bara trött. En trött mamma med rätt att vara trött, speciellt i denna din tillvaro av allt som skall hinnas med. Kramar! <3
Hej Ulla
Visst är det så. Jag vet ju det. Men ibland glömmer huvudet bort att det är ok att vara trött. Att vi behöver vila mitt i allt även om vi vill bli färdiga och det är underbart att bygga vårt hem på en plats vi älskar. Jag vill mer än orken räcker till helt enkelt.
Tack för dina ord, jag behåller de i hjärtat.
Önskar dig en fin måndag.