Tillsammans-trassel
För det mesta fungerar allt samarbete runt flytt och fix bra här i familjen.
Men så hopar det sig arbetet och mamman och pappan blir plötsligt retliga och trötta och orkar inte riktigt med barn som sätter sig på tvären. Orkar inte med att förklara, diskutera, lyssna och lirka. Orkar helt enkelt inte.
Så blir det som det blir. Största dottern som är tonåring bråkar tokigt mycket och mammans humör fullkomligt exploderar. Exploderar för att toleransen och förståelsen inte räcker till när mamman själv är trött.
Vi ryker ihop och mamman ångrar redan sina ord. Ångrar att jag var så hård, använde onödigt hårda ord och en röst vars volym var högre än nödvändigt. Ganska mycket högre än vanlig samtalsnivå om mamman skall vara ärlig mot sig.
Jag vill så väl. Jag vill kämpa för detta gemensamma hem, för att det skall bli klart och vill samtidigt ge av min tid till alla döttrarna. Se till att de får sitt mys och badsommarlov. Samtidigt som jag ordnar med allt annat.
Energin och glädjen kommer åter imorgon men ikväll är mamman trött och ledsen på största dottern som med sina humörsvängningar vänder upp och ned på oss allihop. Mammans inre är trött och trassligt.
Nu är det dags för natten och sovning.
Godnatt till er.
