Läxproblem
Mamman förstår inte. Förstår inte vad det är som går så fel mellan mamman och största dottern och jag sitter här på näst största dotterns orkesterövning och känner mig bedrövad.
Så fort största dottern försöker göra sina läxor i engelska bryter kaos ut och dottern får känslopanik. Hon skriker och klagar och är fruktansvärt otrevlig när mamman försöker hjälpa. Mamman som har mer än stor förståelse för svårigheter försöker att förklara på ett så enkelt och tydligt sätt som möjligt. Försöker att visa från grunden och få dottern att bygga sina engelskakunskaper därifrån. Från grunden där hon står.
Mamman är utbildad lärare i engelska och dessutom tvåspråkig. Mamman talar både engelska och svenska men lyckas inte att undervisa den egna dottern. Lyckas inte och når överhuvudtaget inte fram.
Mamman vill inte heller bli provocerad. Vill inte reagera på dotterns olika utfall. Vill inte, vill inte, vill inte. Men till slut blixtrar det till och mammahjärtat blir ledset. Fruktansvärt ledsen, arg och besviken blir mamman för att jag verkligen försöker. Försöker allt jag kan och mer därtill och ändå blir det fel. Fruktansvärt fel.
Mamman tänker att det kanske är så att jag skall försöka släppa dotterns engelska helt. Kanske skall hon få sköta den helt själv. Kanske skall vi inte alls arbeta tillsammans just här. Kanske skall mamman inte alls erbjuda dottern hjälp. Kanske är det så lösningen ser ut. Kanske hur trist det än är. Kanske är det så vi når ett lugn. Kanske.
Mamman är ledsen inuti just nu. Väldigt ledsen.
Fin torsdag till er.
Hej! Funderar över det du skriver… Min mamma var väldigt duktig på engelska och matte det som var mina svagaste ämnen, som tyvärr är det även idag. Det var så känsligt för mig att jag inte förstod. Det blev väldigt laddat och jag blev nog så som du beskriver din dotter. Mina föräldrar var skilda men hade jag haft en pappa närvarande så hade det varit bättre om han hade tagit just den biten eller någon annan, det gick bara inte med mamma hur hon än förklarade. Jag tror inte att du gör något fel alls, men kanske kan det vara bra att släppa det… Låta henne vara i engelskan eller låta hennes pappa försöka. Hon vill nog också gärna att det ska gå och kämpar för det och därför blir det kanske spänt redan från början. Jättesvårt. Kram till dig.
Hej Erika
Jag tror att det är precis så som du beskriver med din mamma.
Det finns en spänning mellan oss redan innan vi börjar med läxan för att det antagligen är jobbigt att ha svårt för det som mamman råkar vara bra på. Att jag anstränger mig för att avdramatisera hjälper inte.
Vi behöver hjälpa varandra att bli fria från den här konflikten och väljer som du föreslår att låta pappan hjälpa istället. Självklart med mig som stöd när det behövs men just nu får dottern och pappan sköta det här tillsammans.
Tack för dina ord.
Önskar dig en fin fredag.
Du verkar vara en fantastisk mamma! Jag tror som föregående skribent att hon så gärna vill lyckas, och kanske är pressen lite större hos er båda när du är just engelsklärare? Du vill lyckas förklara, hon vill lyckas förstå. Skulle pappan kunna ta över just engelskan?
Kram till er!
Hej Anna
Tack. Jag önskar så innerligt att det skall fungera mellan mig och största dottern.
Trodde väl naivt att vi skulle slippa de här tonårsbråken för att vi talar så mycket med varandra och reder ut saker som gått snett och lyssnar på och försöker att låta allas känslor och tankar få plats och vara lika viktiga. Men kanske har jag fel. Det kanske är en utvecklingsfas vi helt enkelt måste acceptera som väldigt jobbig, dottern och jag.
Engelskan får pappan och dottern nu sköta tillsammans med mig som stöd. På det sättet tror jag att vi hjälper oss att komma vidare så att vi får må bra och dottern slippa låsningen vi hamnar i när engelska skall övas.
Tack för dina ord.
Önskar dig en fin fredag.
Det finns inte möjlighet till läxhjälp i skolan? Den tar vi till hjälp när det blir för mkt konflikter kring läxorna hemma. Jag är också lärare men det hjälper inte alltid i lösningen med de egna barnen.
Hej Sandra
Läxhjälp i skolan skall jag undersöka som ett alternativ. Tack.
Önskar dig en fin fredag.
Det är jobbigt just nu, kanske inte bara med engelskan. Fundera över…Vad vill du? Vad känner du? Vad tycker du? Om du känner att det finns/uppstått ”tunga” situationer så känner hon det. Och dessutom är relationen mellan mor-dotter speciellt påfrestande i tonåren. De kommer tbx i äldre tonår om man låter det hela bero. Allt måste inte vara perfekt! Tycker oxå att pappan får hjälpa döttrarna med de bitar av läxhjälp & annat som inte fungerar för dig för tillfället. Bekräfta henne, se henne! Låt henne be dig om hjälp istället om det inte funar med pappa istället. Lycka till! Kram =)
Hej Mor till 2 tonårstjejer
Ja, det är jobbigt just nu med en intensitet och kraft som överrumplat mig.
Trodde naivt att vi inte skulle få de här problemen då vi reder ut och talar mycket om allt och låter alla känslor finnas.
En del av lösningen är säkert att jag måste släppa tron och känslan om att vi alltid måste nå fram till varandra. Kanske måste jag låta det vara som det är och tänka att det är så här just nu utan att bli ledsen. Men det är svårt.
Pappan och dottern sköter för ett tag framöver engelskan tillsammans med stöd av mig när det behövs. Jag väljer att just nu befria oss från samarbete i detta ämne.
Tack för dina ord.
Fin fredag önskar jag dig.
Jag tror att förslaget som många gett, att låta pappan sköta läxorna, är jättebra. Även om du säkert rent objektivt gör det bättre, är det bättre i det här läget att låta honom ta den biten. Sedan tror jag också att du måste släppa det här med att alltid kunna prata om allt. Det viktiga är att din dotter känner och vet att du finns där för henne, men hur väl man än menar och vill kan det kännas väldigt tungt att det finns ”krav” på att man alltid måste nå varandra och kunna prata om allt. I tonåren behöver man, och flickor i synnerhet, ”lite svalkande ointresse” som skådespelare Krister Henriksson en gång så träffande uttryckte det. Tonåringen kämpar med att hitta sig själv och sin egen personlighet och vill ofta inte alls kännas vid eventuella likheter med mamman. Att i det läget ”kräva” alltför mycket förtrolighet kan bli väldigt jobbigt för tonåringen. Att din dotter vet att du finns där för henne räcker långt! /Annelie
Hej Annelie
’Lite svalkande ointresse’, kanske är det klokt. Förstår mycket väl att dottern behöver sitt utrymme att vara, utvecklas och pröva sin egen person och sitt sätt att vara. Talandet och nåendet fram till varandra det handlar nog mer om att inte tappa bort varandra, tappa närhet och samvaro. Det är jag rädd för. Jätterädd. Kanske måste jag släppa den rädslan.
Av olika och smärtsamma skäl oroar jag mig för att vi ’förlorar’ varandra här i tonåren. Att avståndet mellan oss blir så stort att vi inte hittar tillbaka. Det är min oro. Det är sådant jag har upplevt och bär med mig i mitt bagage. Sådant som skaver än och gör ont.
Sådant funderar jag på och oroar mig för.
Tack för dina ord och tankar.
Fin helg önskar jag dig.