Dåligt samvete, ursäkter och kramar.

Mamman förflyttar sig tillbaka i tanken. Tillbaks till i natt när minsta dottern grät otröstligt och hade ont, tog sig över örat och ville som ut ur sitt skinn. Och mamman klappade och kramade och efter två veckors sömnbrist tyvärr bad dottern sluta gråta, ’snälla, sluta, snälla mamma är så trött, snälla mamma behöver sova’.

Dottern hade så ont och mamman har dåligt samvete. Kval för att jag inte bara förstod och pussade och kramade utan att klaga. Vi somnade förstås tillsammans till slut. Mamman höll dottern tätt i sin famn och hade jag kunnat hade jag tagit bort det onda och hade jag kunnat förflytta mig i tid omedelbart tagit mig tillbaka till i natt och inte bett dottern sluta. Bara varit hos henne, nära.

Men nu är det som det är och mamman är som jag är. Mamman har bett om ursäkt och kramat och sett till att dottern fått hjälp fort. Och mamman är trött. Trött men glad att dottern fått hjälp och efter den underbara läkarens telefonsamtal också kunnat ge dottern sin medicin.

Nu är det påsk och ledigt och mamman bestämmer att vi nu måste få lite vila. Vila för återhämtning.

Fin torsdag till er.