Filosofiska funderingar

Som en följd av att ha tagit del av komplicerade och intressanta filosofiska frågeställningar gällande utbildning och lärande sitter mamman och funderar.

Mamman funderar över hur vi valt att bygga våra skolor där vi glatt svänger oss med kunskapskrav och ganska snäva grunder för bedömning.

Det system mamman förut förstod som välfungerande börjar krackelera i mitt sinne. Plötsligt syns effekterna av de betygssystem jag förut trodde var så bra. Vilken stress det skapar i unga människors sinne.

De skall bedömas i en period i sitt liv när de är som mest känsliga och formar sig själva på nytt. Då tror mamman inte att ytterligare stress utifrån behövs. Alla dessa unga människor behöver inte mer krav på sig i en tid då de har mer än fullt upp med sig själva och sina nya kroppar.

Mamman blir ledsen över det perspektiv på lärande som vi har här i vårt samhälle. Hur vore det om vi såg lärande som något individen vill och söker naturligt. Naturlig nyfikenhet och sökande efter kunskap är något alla barn bär med sig om vi låter dem. Mamman tror att den mänskliga varelsen är vetgirig och nyfiken. Men alla har inte samma intressen, samma utgångspunkt, samma lärande-tempo eller samma sätt att lära. Kanske skall alla inte kunna samma, eller sträva efter samma kunskaper.

Mamman undrar vad det är vi egentligen betygsätter så noggrant, nu också genom ett mycket intrikat betygssystem med många olika steg.

Mamman undrar så för att jag får sitta i timmar med största dottern och förklara för henne att betygen som hon inte tycker är tillräckligt bra inte säger något alls om henne som person. Inte återspeglar hur hon skall se på sig själv. Att hon är så mycket mer och att lärande har att göra med långsiktig utveckling. Ett livs lärande. Och att hon kommit fantastiskt långt redan och förstår så mycket mer än mamman gjorde i hennes ålder. Dotterns värde finns inne i henne aldrig på ett papper med en betygsbokstav. Betyg som är bra, men som hon inte tycker är tillräckligt bra.

Mamman vill att vi lär oss och våra barn för att det är naturligt och bildning på ett eller annat sätt är oundvikligt. Människan vill lära. Mamman undrar bara varför det skall ske utifrån så snäva ramar och med betygssystem som jag nu ser stjälper mer än det hjälper.

Att mäta lycka i höga betyg, prestation eller ’fina’ titlar är helt enkelt fel. Jättefel.

Mamman har inte tänkt klart om det här, knappt börjat egentligen. Men det är något i systemet som är fel och snett och mamman behöver omvärdera och förstå på nytt. Förstå på ett annat sätt. Forma tankarna på nytt. Kanske har jag börjat se på människor och lärande på ett större och mer komplicerat sätt. Mer tillåtande och förstående och kanske med en vördnad inför människors olikheter och unika uttryckssätt.

Hur som helst ville mamman skriva ned sina tankar för att se de tydligare och för att dela med mig.

Fin onsdag till er.

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

6 svar på ”Filosofiska funderingar”

  1. Jag tycker att du skulle skriva en insändare i dagstidningen. Du är så klok och har så vettiga funderingar som jag misstänker många bär inom sig djupt. Jag arbetar som förskollärare och ser hela tiden föräldrar som börjar tappa tron på sig själva. Att förskola och skola är det enda viktiga. När de själva är det allra viktigaste. Att inget kan ersätta dem. Jag tycker det känns som om vi närmar oss ett samhälle där barn och föräldrar ska prestera så mycket det bara går, där man på vägen missar det viktigaste – relationerna till varandra, kärleken. Och i det märker jag en längtan och ett ifrågasättande som behöver få stöd.

    1. Hej Erika
      Insändare, det skall jag fundera över. Det var en bra idé.
      Tack för dina fina ord.

      Önskar dig en fin torsdag.

  2. Min dotter går sista året på gymnasiet,de är den första kullen som går ut med det nya betyget. Där gick lärarna ut med att det är nästan helt omöjligt att få ett A. Det är fortfarande inte klart hur deras betyg skall jämföras med det gamla betyget när de skall söka till högskolan. De kanske hamnar i någon urvalsgrupp,helrörigt.Det här med betyg är bara ett stort stressmoment som kan knäcka ungarna (och oss föräldrar) som skall peppa dessa barn. Det är bara att vänta och se.

    1. Hej Gunilla
      Det är svårt att tänka ut ett fungerande system som ser till hela människan och ett mer långsiktigt lärande. Ett mer mänskligt system.
      Vi får kämpa på och fundera vidare och lyfta våra fina barn och ungdomar och hjälpa de att se hur fantastiska de är, alltid.

      Önskar dig en fin fredag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.