Här och nu
Mamman läser kursbok och största dottern gör sin matematikläxa. Vi sitter tysta arbetandes bredvid varandra vid köksbordet. Inte en konflikt så långt ögat eller hjärtat når.
Alldeles bredvid varandra sitter vi och mamman måste stanna upp ett ögonblick för att titta på dottern. Hon är så vacker. En vacker ung människa som nyss var min bebis. Nu har hon en egen värld med egna funderingar. En plats jag inte riktigt når. Som jag älskar henne och vårdar detta och alla ögonblick av samvaro vi får.
Konflikter uppstår ständigt då detta ’mellan-land’ dottern befinner sig i har svåra känslo och hormonstormar. Det är som det skall vara förstås. Mamman blir ändå trött, trött av att stå där rakryggad mitt i stormen.
Stå där som det aldrig sviktande stödet jag vill vara. Alltid till hands att lita på, alltid måltavla för alla stormar. Alltid närvarande, alltid jobbig, alltid kärleksfull men fast i min uppfattning och säger ’nej’ och ’jag älskar dig men tycker inte om ditt beteende just nu.’ Och så de där orden som tar sig ut själva ur munnen trots att mamman inte vill säga de, ’du som är så stor borde veta bättre’.
Mamman som ibland häver ur sig fel och dumheter och definitivt borde veta bättre.
Men nu, i tystnad idogt arbetande båda två sitter vi här tillsammans. Bara vi med klassisk musik i bakgrunden. Och det är en nästan helig stund för mamman. Dotterns profil så oerhört vacker där hon sitter arbetandes koncentrerat. Det är svårt att hålls tårarna av glädje tillbaka.
Stunder i vardagen av total lycka är mamman innerligt tacksam för.
Tänk om vi kan behålla den här känslan, den här gemenskapen genom livet. I alla fall ibland. Det vore underbart.
Just nu, precis i den här stunden svämmar lyckan över. Här och nu. Lycka.
Fortsatt fin tisdag till er.
Så underbart du har fångat ögonblicket!
Hej Anna
Ja, det är viktigt att stanna upp, fånga in och uppskatta de gyllene stunderna.
Önskar dig en fin fredag.