Mamman ordnar och fixar och skriver och lämnar in och blir lite ledsen
Mamman har gjort klart sin inlämningsuppgift idag och handlat lucialinnen och lagt upp ett av linnena och satt en lussebullsdeg.
Lucialinnet fick klippas av och läggas upp en bit för att det skulle passa. Mamman måste plocka fram rätt linne till morgondagens firande och stryka det slätt. Och så måste lussebullsdegen bakas ut och gräddas.
Mamman hjälper största dottern med läxan under tiden jag ordnar och blir allt mer irriterad. Till slut bara bubblar och fräser det inne i huvudet. Tålamodet räcker inte till att assistera henne med läxorna. Det räcker inte alls. Mamman exploderar till slut och blir jättearg för att jag inte orkar försöka motivera en sur, trist attityd som vägrar leta svar i texten.
Mamman hon fixar och fixar och fixar och ordnar och ser till att allting är förberett som det skall och tillbaks får hon trista, sura och tykna attityder. Mamman blir så ledsen och besviken. Så fruktansvärt besviken och orkar inte upparma mer styrka för att göra färdigt allt som skall göras färdigt. Det är mer än svårt att fungera tillsammans med en blivande tonåring ibland. Dottern gör mamman så ledsen. Så fruktansvärt ledsen att jag har lust att bara slänga degen och klippa sönder det nyinköpta lucialinnet och slänga läxpappren i soppåsen. Och be lärarna att aldrig skicka med läxor igen för att det förstör vår relation att hålla på så här gång på gång.
Nu skall mamman försöka att baka ut lussebullar tillsammans med fyra döttrar. Den femte får bli färdig med sin läxa innan hon får deltaga. Trist men ett måste.
Fin torsdag kväll till er.
