Montessoripedagogik och mamman
Igår stod mamman i vårt kök och var uppkopplad.
Lurar i öronen och uppkopplad mot lektorer på Stockholms Universitet. Mamman har börjat studera Montessoripedagogikens grunder på universitetsnivå.
Att som utbildad lärare finna en pedagogik som känns nära och sann och riktig för mig och mitt tankesätt är mer än härligt. Mamman vill lära mer. För att på ett bättre sätt kunna hjälpa döttrarna som går i Montessoriskola.
För att riktigt förstå pedagogiken och grundtanken så att döttrarna får bästa möjliga utbildningsform, både i skolan och hemma.
Mamman stod där i vårt kök och tog in orden från föreläsningen och tänkte att det vore roligt om de på andra sidan sett mig. Det talades om att knyta praktik och teori tätt samman och där stod mamman i vårt kök lyssnandes, antecknandes, trillandes köttbullar, stekandes köttbullar, skalade potatis, saltade potatisvatten, skar sallad, dukade fram och bakade kaka, svarade barn på frågor och hyssjade när det behövdes. Teori och praktik tätt sammanvävda. Jo, den tanken förstår mamman mer än väl.
Det är roligt att lära nytt även om det är svårt att räcka till och få lite tid över. Maken var, under tiden mamman studerade och skötte hemmet, med cellodottern på lektion och efterföljande stråkorkesterövning.
På något sätt skall det väl ändå gå att slutföra kursen även om det just nu känns svårt att få ihop. Det är så otroligt spännande att läsa mer om något som känns så otroligt rätt.
Fortsatt fin tisdag till er.
Vad härligt! Hoppas att studierna går bra.
Jag blir lite extra stolt och glad, för hemmaföräldrar, speciellt mammor, anses ju ofta vara lite korkade tyvärr, men du bevisar motsatsen genom att läsa en universitetskurs, dessutom i pedagogik. Heja dig!
Hej Fru S
Det är en fin komplimang du ger mig. Stort tack. Jag blir rörd.
Visst är det fel att hemmamammor ses som ’dumma’. Som att vi drar oss undan samhället pga av ointelligens eller lathet.
Vi går på tvärs med så mycket ’tysta’ regler i vårt samhälle och ses, tror jag, som ett hot mot andra kvinnor och t o m som ett hot mot jämställdhet och kvinnors rätt. Och så lever bilden om att vi skulle vara mindre smarta.
Några av de intelligentaste kvinnor jag stött på har valt ett hemmaliv under hela eller delar av barnens uppväxt.
Det krävs stort mod och styrka för att gå mot normerna i samhället idag. Och det är intelligent att sätta nästa generation och deras behov av anknytning, kärlek och omhändertagande i första rummet.
Hemmaföräldrar är oftast kloka människor som gjort ett aktivt val och noga reflekterat kring livet och konsekvenser av olika val. Det är intelligent och smart.
Tack för dina ord.
Önskar dig en fortsatt fin vecka.
Godmorgon! Jag känner mig som en riktig kvinnofälla som gick hem från jobb vid 50+.Jag kände att jag ville försöka att klara mig ändå(med makens hjälp). Barnen har aldrig gått på dagis för vi har jobbat om varandra.Det är så många som funderar hur det ska gå med pensionen men det får jag ta då. Min mamma blev 60 år och fick aldrig uppleva den så man ska nog tänka till en gång extra. Tack för ordet:) Gunilla
Hej Gunilla
Och godmorgon till dig.
Jag tycker att det var klokt och bra gjort av dig att fundera hur du ville leva ditt liv och sedan ta ett beslut.
Att jobba för att säkra pensionen tror jag inte mycket på. Det får lösa sig när den dagen kommer.
Bättre att leva sant och efter eget hjärta för att leva lyckligt.
Vem vet egentligen vad som händer längre fram i livet.
Härligt att du valt din väg.
Önskar dig en fin vecka.
Det är nog väldigt ovanligt att någon frisk och arbetsför människa väljer att gå hemma och lata sig istället för att förvärvsarbeta och bidra till den välfärd i form av sjukvård, skolor osv som han eller hon utnyttjar, utan de flesta som inte förvärvsarbetar bidrar på annat sätt, t.ex. genom att ta hand om egna barn eller hjälpa sina gamla föräldrar och liknande saker som skulle ha kostat skattebetalarna stora pengar om man hade valt dagis eller hemtjänst eller vad det nu gäller. Detta glöms ofta bort i debatten verkar det som, medvetet eller omedvetet, och hemarbete reduceras till att arbetet består i att baka cupcakes, vilket ju förstås är helt fel.
Hej Fru S
Det är tråkigt att hemarbetet inte anses vara ett ’riktigt’ arbete.
I mitt hemarbete ingår inte många pauser och det omsorgsarbete jag utför för vår familj är ovärderligt och skulle vara mycket dyrt att köpa som tjänst.
Det är tråkigt att plats inte finns för olikhet eller olika val i livet. En del människor är i behov av det sociala samspelet en arbetsplats erbjuder och en del människor behöver avskildhet och tid för tanke.
En del behöver få vara filosofer i ensamhet och utföra sina sysslor i hemmet och en del behöver ett stort kontaktnät och många dagliga möten.
Inget rätt. Inget fel. Inget svart. Inget vitt.
Vi är olika som människor och måste få göra olika val.
Jag är så trött på att behöva försvara min funktion i samhället. Försvara mitt val. Vårt val av liv. Jag utför ett stort arbete. Ett oerhört värdefullt arbete som borde betalas och respekteras.
Vi lever i ett alltför snävt samhällssystem och borde ha ett mer humanistiskt perspektiv på människor och individers olika livsval.
Du har så rätt Fru S, hemarbete ses som något ’rosa cup-cake-fluff’ när det i själva verket är hårt arbete.
Tack för dina tankar.
Önskar dig en fin vecka.
Ja, det är tråkigt att man ska behöva försvara ett så egentligen självklart val som att sätta sina barn, och inte sig själv eller pengar, i första rummet. När jag säger att jag är hemma med min tvååring är det många som höjer på ögonbrynen och undrar varför. Det är kanske inga illvilliga frågor, utan nyfikna, men de brukar följas med att ”barnen har det ju bra på dagis” och då känns det ändå som att man måste försvara sig.
För mig är det så självklart att jobbet egentligen i första hand är en försörjning. Om man har tur så får man trevliga kollegor och meningsfulla arbetsuppgifter, men det är ändå samspelet med familjen och relationerna till nära och kära som är det viktiga för mig. Så länge jag försörjer mig själv, eller i perioder försörjs av min man, så tycker jag inte att någon ska göra anspråk på min tid och min arbetskraft. Vill jag arbeta 50 procent av heltid och hittar ett jobb där det är möjligt så är det mitt val och inget som någon annan ska ha synpunkter på. Vi människor är inte ägda av någon.
Om jag skulle få välja ut två saker som jag är glad att jag har gjort de senaste åren så är det att vi har valt att vara hemma längre än den vanliga föräldraledigheten och även att jag passade på att hälsa på min mormor så mycket hennes sista år i livet. Detta gör mig lycklig och tillfredsställd. Mer pengar i plånboken, utlandsresor eller ett flott hus kommer ingenstans i jämförelse, det betyder helt enkelt inget för mig. Snarare tvärtom, jag får dåligt samvete mot miljön och kommande generationer av att slösa, resa och konsumera.
Jag tycker det är lite löjligt det här att leva för pensionen. När jag är pensionär kommer mina föräldrar att vara döda och barnen utflugna. Mina syskon och barndomsvänner kanske inte lever och det kanske jag inte gör själv heller. Om vi aldrig har tid att umgås kommer vi kanske i vilket fall som helst inte att ha någon relation att tala om när vi blir pensionärer. Livet är här och nu, och när proffstyckare och politiker manar på oss att slösa bort den största delen av vår tid på förvärvsarbete och konsumtion så påminner det om när man förr i tiden höll fattiga och tjänstefolk nedtryckta genom att prata om att de kunde ha det dåligt på jorden, så fick de det bättre i himlen.
Allt gott till dig och trevlig helg!
Hej Fru S
Kunde inte skrivit det bättre själv.
Jag är glad och tacksam för de diskussioner och tankeutbyten som uppstår här.
Det är bra och givande att få läsa någon annans tankar och förstå att vi inte är ensamma i vårt sätt att leva och i vår syn på verkligheten.
Tack Fru S för dina och ord och ditt tanke-engagemang.
Önskar dig och dina en fin fredag och helg.
Montessoripedagogiken är fin. Jag arbetar som barnskötare med barn 1-3 år på en Montessoriförskola <3
Hej Bits
Så roligt att du arbetar på en Montessoriskola.
Just nu läser jag ’Barnasinnet’ av Maria Montessori. Där står mycket att läsa om hur hon ser på små barns utveckling.
Montessori var verkligen banbrytande i sin tid och hennes texter är fortsatt nytänkande och spännande i vår tid.
Önskar dig en fin helg.
Ja, den har jag också, det var den första boken jag fick när jag började arbeta där, den boken är en riktig aha-upplevelse, och rolig eftersom det är Maria Montessoris egna ord! Vissa saker stämmer ju inte längre, som en del rent medicinska fakta om det nyfödda barnet, och vi på småbarnsavdelningen kände oss lite kluvna efter att ha läst att barn skall vara hemma tills de är tre år, då är det inte lätt att vara placerad som personal på en småbarnsavdelning. Men jag gör ett så bra jobb jag kan och använder mig av min lyhördhet och tålamod, och bär och kramas så mycket som de vill och inte vill. Man får verkligen träna upp sin fingertoppskänsla med de yngsta, det är så oerhört lätt att kränka ett litet barn. Gap och skrik på barnen får inte förekomma på en Montessoriförskola.
Ha en trevlig helg 🙂
Hej Bits
Ja, visst är det en mycket intressant bok.
Bra att ni fick läsa den och att ni utarbetat tydliga strategier.
Önskar dig en fin helg.