Skolstart, förändringsprat och tankar

Idag är en långsam dag. En regndag. En fixa med tvätten och ordna-dag. Se till att alla döttrarna blir duschade och fina inför morgondagens skoldag. Första skoldagen efter sommarlovet.

Imorgon är det tre döttrar som börjar på för de nya skolor. För största dottern känner sig mamman lite spänd och kanske lite orolig. Dottern har haft lite jobbigt i sommar och funderat en del på hur det skall bli nu när hon har blivit lite större och skall gå i en större skola. ”Får man inte leka längre då mamma?” ”Tänk om de tycker att jag är barnslig om jag vill leka?” ”Jag förstår inte det här med att stå och hänga, jag vill ju ha roligt. Mamma hur kommer det att bli? Måste jag ändra mig för att passa in? Jag tror inte att jag kan det.” Alla frågor följs åt av gråt och en lång pratstund.

Det är inte lätt att växa upp. Mamman lyssnar och bemöter så gott hon kan. Försöker att tala om att mamman själv aldrig riktigt kunnat ändra sig för att passa in och vet att det är jobbigt. Jobbigt att försöka passa in. Jobbigt att inte känna sig godkänd. Jobbigt att vara annorlunda. Jobbigt att inte veta vem man förväntas vara. Jobbigt att vilja vara sig själv men inte riktigt våga. Inte veta vad det får för konsekvenser att vara sig själv sann och då inte passa in. Så svårt det är att vara människa, både stor som liten.

Vi pratar, vi gråter och vi skrattar tillsammans och kommer fram till att så länge vi fortsätter att göra så här blir allting bra. Vi fortsätter att höra med varandra hur det känns, vi tar varandras känslor och upplevelser på allvar och försöker att lösa saker tillsammans. Då blir det bra, kommer vi fram till dottern och jag.

Fin söndag till er.