Ingen ’liten lort’

Tänker på Jonas Gardells sommarprat för några dagar sedan, om Astrid Lindgrens ’då är man bara en liten lort och ingen människa’. Hur det faktiskt i vissa sammanhang kan kännas så att ens person blir ett litet hopkrympt ingenting. Det som kommer ur munnen blir fel och ointressant, om det kommer någonting alls vill säga. Pratet låter inte sådär som det gör tillsammans med människor som blåser luft i själen och ger energi.

Energin bara försvinner och den egna personen blir till ett litet ingenting. Allt känns hårt och fientligt. Som att stå i starkt lysrörssken. Så känns det. Kallt och kalt och fel och själen mår inte bra. Då känner mamman att hon bara blir en ’liten lort’ och inte den hela färgstarka människa med massvis av kunskap och färdigheter, som jag är.

Och visst är det så att jag själv låter mig bli sådan, känna mig sådan. Men hur jag än försöker kommer denna känsla i samvaron med just vissa människor och jag får påminna mig om att jag är så mycket mer än det jag känner just då. Jag är ingen ’liten lort’ utan en fullvärdig och fantastisk människa som vet sitt värde och tycker om sig själv.

Och jag har kämpat i så många år för att inte känna så här men med just dessa människor går det inte att få bort den känslan. Hur mycket jag än vill. Med dem är det svårt att vara jag. Känna att jag duger och det finns så många anledningar att inte vilja känna som mamman gör. Men ändå blir det så här. Svårt, jobbigt och märkligt.

Det tar ett tag att återfinna jag-känslan, ’riktig människa’ och hel-känslan. ’Jag-är-bra som-jag-är-känslan’. Väl hemma igen börjar den helande processen. Hemma i mitt hem, vårt hem. Där barnen leker och jag pysslar och sjunger högt för mig själv och det finns blommor överallt i vår lilla trädgård och jag kan sitta och bara veta att här finns så mycket kärlek och gemenskap och glädje och innerlighet. Här mår jag bra.

Tänk så svårt det kan vara ibland. Och så onödigt att behöva känna sig så, ’som en liten lort’. Så otroligt onödigt och dumt, faktiskt. Men inte mindre sant för det.

Fin söndag till er och en god natt.

Etiketter: Astrid Lindgren, barnen, Hemma, jobbigt, Jonas Gardell, leker, liten lort, lysrör, mamman, människa, märkligt, samvaro, sommar, sommarprat, svårt

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

2 svar till “Ingen ’liten lort’”

    1. Hej Bits
      Tack. Ibland är livet knepigt och den osympatiska ’liten lort’-känslan smyger sig ovälkommet på. Det är inte alltid lätt att vara av en känsligare sort.

      Önskar dig en fin vecka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.