Klipp, klipp.

Mamman ilar. För att få färdigt allting. För att hålla sitt löfte om att Sverige-klänningen skall bli klar.

Då plötsligt tänker mamman att ’ja, nu klipper jag’ när tyget ligger där så fint och formen är utmätt. Klipper och klipper och tycker att det blir så fint.

Jättefint, ända tills mamman kommer på att en klänning inte bara har en framsida utan också behöver en baksida. Och mamman har klippt mitt på tyget. Mitt på.

Tårarna bara väller fram. Mamman som brukar tänka. Tänka på alla steg. Och så nu, klipp klipp. Mitt i tyget.

Det här kommer att bli en rolig berättelse, sedan när lite tid förflutit och mamman löst det så att stora dottern får sin utlovade klänning.

Mamman har med tårar rinnande längs kinderna pusslat ihop tyg så att det kanske kan bli en fin klänningsbaksida ändå.

Tankarna har varit på annat håll idag. Hos dottern som nu är hemma med två tänder i burk istället för i munnen.

Fortsatt fin torsdag till er.