Mamman grubblar och tänker
Mamman har för länge sedan gjort ett val. Valet gjordes nästan omedvetet då mamman blev mamma och följde det som hjärtat och magen sade var rätt för oss.
Ett livsval. Ett sätt att förhålla sig som bygger på medmänsklighet, empati, förståelse och respekt.
Mamman bestämde sig för att inte kritisera andras val. Inte tro att jag sitter inne med lösningen eller sanningen för andra än vår familj. Alla är olika och skall få göra olika val. Det tror jag på.
Därför blir mamman outsägligt ledsen när andra tror sig veta sanningen och välja verkligheten för andra än sig själva.
En lärare på den skola två av döttrarna lämnat tittar rakt på mamman då hon skall hämta näst största dottern och säger ’Jaha, du kommer från tåget. Då har du börjat jobba äntligen.’ Mamman som inte var förberedd på att försvara sig och vårt livsval just där och då mumlade fram något svar som jag inte minns. Då svarar läraren ’Ja ja, du kommer väl ut i verkligheten någon gång du också!’
Runtomkring oss på skolgården går många barn varav några är dotterns klasskamrater och flera föräldrar som mamman hejar på varje dag passerar oss där vi står på skolgården, läraren och mamman som bara skulle hämta sin dotter från skolan. Och visst hör både barnen och de andra föräldrarna vad läraren säger då hon halvt om halvt ropar fram orden till mamman.
Mamman bara tittar på läraren och tänker, tänker så många tankar om var läraren själv står, vad hon själv gör på dagarna, på att mamman har en högre och mer avancerad utbildning än läraren som yttrar dessa ord. Men mamman får inte fram något dräpande eller kärnfullt svar utan skakar bara på huvudet och väljer att gå därifrån.
Orden har ändå stannat i mammans huvud för att jag funderar på varför vi måste ha åsikter om varandras livsval. Varför kan vi inte bara acceptera att alla har rätt att göra sina val. Att alla definierar sin egen verklighet.
Så tänker i alla fall mamman.
Fortsatt fin onsdag till er.
Hej Mamman! Tråkigt att läsa. Har ju själv en längre akademisk utbildning och lämnade en sk fin karriär för att leva med barnen medan de är små. Världens bästa jobb som du vet. Tyvärr möter man då och då denna attityden från olika delar av samhället. Tror att det beror på avundsjuka. Sträck på nacken och var stolt över din egen insats och hur viktig den är. Glöm inte; ”endast i motvind lyfter en drake!” Kram!/ M
Hej M
Det är ett utomordentligt bra ordspråk, ’endast i motvind lyfter en drake’.
Ja, världens bästa jobb är det som vi har. Och visst är det avund blandat med oförstånd.
Önskar dig en fin och solig torsdag.
Vad trist att höra. Tyvärr verkar det vara så att endast förvärvsarbete betraktas som riktigt arbete i Sverige. Många som fäller kommentarer är nog bara avundsjuka. Man önskar kanske att man själv hade valt ett annat liv än att sitta fast i ekorr- och konsumtionshjulet och när man möter någon som har ett liv man själv skulle vilja ha, pyser bitterheten över. Man har ingen skyldighet att förvärvsarbeta, tjäna mycket pengar och konsumera även om det ibland känns så. Ibland får man uppfattningen att man endast är född till jorden för att dra in skattepengar till staten Sverige. Det är som att i Sverige kan något av värde endast skapas i det offentligas regi. Tar man hand om de egna barnen är det inget värt, men jobbar man som dagisfröken och tar hand om andras barn är det ett riktigt jobb. Städar man hos sin gamla mor varje vecka så är det inte värt något, men om man gör samma sak anställd i hemtjänsten så är det värdefullt. Det är en märklig inställning och sorgligt. Det är normalt och mänskligt att vilja ägna sin kraft åt de närmaste, att ta väl hand om sin familj, men man bedöms ofta som egoistisk och lat om man gör det tyvärr. Är själv högutbildad och får ofta försvara valet att vara hemma med min tvååring. Den lilla ska ju helst in på dagis så snart som möjligt och jag ska göra rätt för mig. Men har jag verkligen en skyldighet att ägna min kraft åt andra? Jag vill ju lära känna mitt barn, ta hand om min lilla själv. Jag vill inte lämna bort det viktigaste jag har, den viktigaste uppgiften i livet till främlingar. Visst hade jag kunnat jobba mycket mer i förvärvsarbete och betala in mer i skatt, är jag egoistisk för att jag väljer bort det? Ibland känns det som om andra tycker det. Och själv kanske jag tänker så också ibland, men det är nog för att jag är så färgad av att i Sverige SKA alla in i systemet. Har en amerikansk nära väninna som är hemmamamma och hon tar ofta ner mig på jorden och när jag har lånat hennes ögon en stund ser jag att det svenska systemet faktiskt är ganska konstigt och också omänskligt. Stor kram till dig!
Hej Fru S
Det känns gott i hjärtat att läsa dina ord. Ibland blir funderingarna många och tanken om hur märkligt jag tycker samhället är nästan överväldigande.
Så bra att du har en utländsk väninna som ser på samhället ur andra ’glasögon’. För egen del finns det stödet i väninnor ur äldre generationer. De är ovärderliga, dessa kloka kvinnor med lång livserfarenhet och kloka perspektiv. Och så är mötet genom tankar här på bloggen ett underbart stöd.
Fin torsdag önskar jag dig.
Jag tror att det mycket handlar om avundsjuka och att alla på något sätt måste göra lika… Själv jobbar jag deltid och möts oftast av kommentarer om att det måste vara skönt, men har ibland stött på åsikter om att barnet blir ”överbeskyddat” som blir hämtat så tidigt och någon slags förvåning över att man inte jobbar heltid ”när barnet är snart åtta år!” Senast idag sa min sons lärare ”kommer du så här tidigt” när jag hämtade 13.00, som om det var något undantag, men när jag sa att jag alltid kommer den tiden just torsdag och fredag sa hon att måste måste vara skönt att ha tid tillsammans. Jag har dock aldrig fått en kommentar om att det är sent den enda dag i veckan som jag, tyvärr, av olika anledningar måste hämta 17.00! Stå på dig! Man kan undra vad den här personen har med ert liv att göra! /Annelie
Hej Annelie
Ja, tror att du har rätt. Det är märkligt ändå att detta med att hämta tidigt, jobba deltid eller vara hemma-förälder skall sticka så i ögonen på andra.
Vi står på oss, och vet att det vi gör är det absolut bästa för oss som familj.
Tack för stöd och för att du delar med dig av dina erfarenheter och tankar.
Fin fredag till dig.
Ja, sträck på dig! Finare jobb än ditt kan man inte ha!
Förstår inte hur en lärare som arbetar med andras barn tycker att det är verkligheten och att du som ”arbetar”men dina barn inte är i den?
Trevlig helg 🙂
Fyrbarnsmamman
Hej Lovisa
Stort tack för dina fina ord.
Det är märkligt att vi sätter oss över varandra och gör försök att definiera varandras verkligheter.
Önskar dig en fin helg.