Boktips

Mamman läser för närvarande Eva Dahlgrens bok ’Att närma sig ett träd’.

Boken är rolig på ett underbart dystert sätt. Hennes humor är svart och lågmäld och glad och ljus samtidigt på ett härligt mänskligt sätt.

Vissa partier läser mamman högt för maken och vi skrattar tillsammans. Vi skrattar och njuter av författarinnans sätt att uttrycka sig. Hennes ordval och stil är annorlunda och uppfriskande.

Mamman uppfattar Eva Dahlgren som en tvivlande och ganska osäker konstnär. En konstnär som har ett mycket eget uttryck och alldeles underbar humor.

Ger er ett litet utdrag ur boken.

’Skrev en sång för några år sedan som heter En Korv På Huvudet. Den handlar om hur det känns att vara igenkänd. Att det känns som att vara på promenad med en korv på huvudet. Att ha kappan bak-och-fram, glömt ta på sig byxorna, gå barfota i snöslasket. Människor stirrar på en och det är väl inget mer med det de dagarna då det inte är något mer än det. Andra dagar då känselminnet från när jag kom ny till en ny klass, då jag blev sist vald till brännboll, då jag var den enda på skolbussen med fiollåda, då minnen från när jag var liten och rädd letar sig upp från förpassning till källaren, de dagarna är korven tung att bära. Ögonen tåras. Blickar möts inte. Ryggraden böjs en aning. Men det är inte mer med det förutom att jag ville försöka beskriva känslan. Jag tror alla har den. Känd eller inte.’

Och så ett stycke som är makabert och roligt samtidigt.

’Det blå tåget far genom mörkret. Jag är glad. Inte svettig. Mitt emot sitter en kvinna och sover. Vi spelade basket tillsammans i tonåren. Hon verkar inte vilja prata med mig och det gör mig inget. Vad skall man säga? Spelar du fortfarande? Efter Älgviksbron stannar tåget och vi blir stående. Föraren meddelar att han kört på en människa och att räddningstjänsten är på väg. Människors obehag speglar sig i fönsterrutorna. Vi kan inte se ut, bara varandra där vi sitter och ringer på våra mobiltelefoner. Var tionde minut får vi nya meddelanden i högtalarna. Nya men samma. En människa är påkörd, räddningstjänsten och ny tågpersonal är på väg. Har man kört på en människa får man inte köra vidare. Det är obehagligt och jag ser framför mig hur det måste se ut på spåret där kroppen ligger. Ett tåg kör så fort och väjer inte för något. Blod. Som en nattfjäril på vindrutan. Så ser det ut i mitt huvud. Efter en timme meddelas det att kvinnan överlevt med bara några blåmärken. Vi pustar ut. Hon hade bara irrat lite i närheten av spåret och dragits omkull av vinddraget. Sitter en halvtimme till och väntar på tågpersonalen som är på väg i taxi från Stockholm. Jag är kissnödig, hungrig, fryser och längtar efter en whisky. Djävla kärring, tänker jag. Kan du inte hålla dig på vägen. Två och en halv timme senare anländer vi till järnbalken vid spårets slut. Mina föräldrar kunde lika gärna bott i Paris.’

Hon är rolig Eva Dahlgren på ett svart sätt. Har du lite sjuk humor så kommer du att tycka om boken som helhet. Tycker du att partierna du nu läst var märkliga skall du nog inte läsa boken alls.

Fortsatt fin torsdag till er.