Svårt
’Mamma, snälla tvinga inte dit mig. Snälla,’ följt av många tårar och så gömmer dottern sig i mammans famn.
Vi bestämmer att vi går till skolgården och så får dottern bestämma där hur hon vill ha det. Och när vi väl är där leker hon och ser ut att ha roligt ända tills det ringer in. Då kommer det ängsliga uttrycket och ansiktet ser plågat ut. Blicken säger ’gå inte mamma’ men hon försöker och tar sin väska, kramar mamman och går sedan in i klassrummet.
Mamman vill helst ta med dottern hem. Dottern trivs inte. Vill inte och tycker att den stökiga miljön är jobbig att vara i. Mamman tycker ändå att dottern måste försöka, måste övervinna rädslor men samtidigt oroar jag mig. Sviker jag henne när jag går och lämnar henne på en plats där hon inte vill vara.
Vi har en lösning men vägen dit innebär att dottern behöver gå ytterligare några få månader till en plats som bryter ner henne och gör henne trött. Det känns inte rätt. Helst vill mamman själv undervisa dottern hemma resterande tid av terminen.
Idag gör det ont i själen. Mamman hoppas och tror att dagen ändå kommer att bli bra för den lilla dottern. Mamman skickar all sin positiva energi åt hennes håll och hoppas att det kan hjälpa.
Fin fredag till er.
Hej! Förstår känsla. Inte kul när ens barn inte trivs på en plats där de mer eller mindre måste vara. Rekommendera att läsa på inblick.se en artikel som handlar om en familj som löste det med kommunen när det gäller hemundervisning.
Hoppas allt löser sig för er!
Hej Karen
Tack för dina tankar och ditt lästips. Skall läsa noggrant.
Önskar dig en fin helg.
Låter oerhört svårt. Jag har en pojke som varit ledsen över att gå till skolan. jag gjorde så att jag var med i skolan, inne på lektionerna en tid, och det hjälpte. Kanske kan du göra samma? Istället för att ni skiljs vid skolan följer du med in en stund för att vara ett stöd. Lycka till
Hej Jennie
Tack för att du delger mig dina tankar och er lösning.
Vi har följt med dottern in, stannat kvar ett tag men ändå återkommer problemet.
Det är som att miljön helt enkelt är fel för henne som person. Har väl helt enkelt kommit till insikten att personligheten och barnets olika tankar och upplevelser inte bör ändras på, eller bändas för att passa in i ett icke-fungerande mönster. Har stor respekt för barnets upplevelse och måste försöka finna lösningar utifrån det. Men hur, ja det vet jag inte.
Önskar dig en fin helg.
Å, vilken svår situation. Hoppas så att det ordnar sig. Blir rörd när jag läser det du skriver. Den största av kramar till er!
Hej Fru S
Stort tack för dina ord.
Önskar dig en fin helg.
Om du skulle få hemundervisa henne är jag övertygad om att hon skulle lära sig mer. Att vara i en miljö som man inte trivs i kan ju inte vara stimulerande. Då är säkert en trygg hemma-miljö med människor man är trygg med mycket bättre. Hoppas att det finns andra som inser det också.
Ha en fin helg!
Hej Judith
Ja, så är det nog. Trygghet och lugn. Det tror jag på.
Jobbar på att hitta en fungerade lösning.
Fortsatt fin helg till dig och din härligt omfångsrika familj.