Vuxennärvaro och tillit
’Hej, idag har jag en bil och en puttekula med mig. Vill du se?’
Klart att jag vill. Vi enas om att leksaksbilen nog är mörkröd och att puttekulan är jättefin. Pojken som mamman sett bråkandes på skolgården sedan skolan började i höstas talar till mig med låg, vänlig röst.
Mamman har tänkt att om hon hälsar varje dag på barnen på skolgården kanske det kan skapa någonting bra. Kanske att mitt engagemang kan skapa trygghet. Trygghet för våra barn men kanske även för andra barn. Att ha tydliga och omtänksamma vuxna i sin närhet tror mamman är bra för barnen.
Så tänker i alla fall jag när jag går vägen fram tillsammans med döttrarna på skolgården, en skolgård med många barn och väldigt få vuxna.
En till vuxen som kan hjälpa och som står där varje morgon tills dess att det ringer in kan ju inte vara fel, i alla fall.
Vad underbart att läsa att du finns där på skolgården som en trygghet både för dina barn och också för andra…de som kanske inte har någon vuxen att prata med och som ser dem för de fantastiska individer dem är…kram till dig 🙂
kram Åsa
Hej Åsa
Tack. Tror barnen mår bra av vuxna som ser dem och är närvarande. Det är gott att få kontakt på det här sättet, det gör mig gott i själen.
Fin vecka till dig Åsa.