Att räcka till
Att räcka till och att få allt att fungera i en stor familj är inte lätt.
Att sträcka sig utanför sitt nära sammanhang och räcka till också där är näst intill omöjligt.
Min stora familj är det finaste som finns och jag är oändligt tacksam över att få leva som jag gör. Denna kvällsreflektion är inte menad som gnäll. Utan mer som en tanke. En tanke från en för tillfället ledsen mammasjäl.
En mammasjäl som gör så gott hon kan och som ändå inte riktigt räcker till. Som försöker att se till att alla i familjen får det de behöver och att allas behov och egenheter ges utrymme och visas respekt. Att alltid sätta familjen först och värna lite extra om de barn i syskonskaran som är känsliga personligheter.
Att balansera bräckliga och viktiga relationer så att resultatet blir det bästa möjliga. För alla inblandade.
Att se till sig själv men samtidigt vara lyhörd inför andras vilja.
Svårt, svårt.
Önskar er en god natt.
Det där känner jag så väl igen. Man vill så mycket men det krockar med vad man hinner och har ork och tid till… Ibland blir jag frustrerad, men mer och mer börjar jag tänka att det är helt okej om familjen är ens stora fokus för de korta år som barnen växer upp. Som förälder är man ju den viktigaste ”andra” som barnen har, och att man kan ge en grund för dem som de sedan har nytta av hela livet är också stort. Du verkar göra ett fantastiskt jobb med era små!
Hej Mrs Stenlund
Tack för dina fina ord. Mycket klokt och tänkvärt. Låter orden sjunka in.
Önskar dig en fin avslutning på veckan.