Stilla och tyst

Det är alldeles tyst i huset. Endast mamman är vaken. Har gått upp tidigt för att ringa till byns vårdcentral för en dotter som sedan några dagar har mycket ont i halsen och hög feber. Troligtvis smittad av mamman som har halsfluss.

Hoppas att det finns någon tid för henne idag och att hon som jag får hjälp så att detta inte smittas vidare i familjen om och om igen.

Det är knepigt hur otroligt tyst det blir i huset när alla sover. Ja, alla förutom mamman då. Sitter i köket och låter tystnaden skölja över mig och känner nästan omedelbart en längtan efter ljud, familjens ljud. Behöver ljuden, rösterna, det ordnade kaoset som uppstår när vi alla snurrar runt här i vårt lilla hem. Behöver det för att vara riktigt lycklig.

Även när det blir oerhört tungt och tröttsamt, när vi smittar varandra med allehanda sjukor för att vårt levnadssätt är nära i gemenskap och med mycket tid tillsammans är det här det absolut bästa sätt den här mamman kan tänka sig att leva sitt liv på.

Sitter i ett tyst hus, väntar på samtal från vårdcentralen och känner en stor lycka i hjärtat över det som jag får lov att kalla mitt.

Snart, snart kommer det att börja låta från övervåningen. Dagen kommer att fyllas med skratt, bråk och stoj. Sitter kvar, väntar in och ser till att njuta.

Trevlig fredag till er.