Fredagsregn

Det regnar och det regnar på utsidan medan vi på insidan kurar under filtar. Det är mysigt.

Utsidan motsvarar den själsliga insidan just idag. Tittade igår på en fruktansvärt vinklad debatt på SVT. En debatt som så totalt svartmålar vårt livsval. En debatt som inte lämnade något utrymme för valfrihet eller individualitet. Föräldrar och förskolepedagoger som på ett omoget och fullkomligt ignorant sätt talade rakt emot erkänd forskning. På ett burdust och trotsigt sätt förs normen om förskola för riktigt små barn fram utan minsta insikt om att barn och föräldrar är olika. Att alla måste få göra sina egna val utifrån de unika individer den familjen är.

Blir så trött. Och innerligt ledsen och less på detta samhället och tanken om att alla skall göra likadant. Hävdar bestämt att vi alla är olika och därför måste få möjligheten att göra olika val.

I min lilla del av verkligheten finns förståelse och stöd. Människor som ser, respekterar och ger oerhört mycket positiv energi.

Vi som tror på ett långsammare liv och stark anknytning till de egna barnen vi blir bara fler. Vi möts tack vare tekniken. Vi möts genom bloggar som denna, genom andra sociala media och genom organisationer och nätverk som Haro och Hemmaföräldrars nätverk. Det är fantastiskt att hitta positiva forum där alla val ses.  Mitt inre regn kommer att ge med sig men igår blev själen ledsen över den brist på förståelse och okunskap som uppvisades i Sveriges Television.

Fin fredag önskar jag er.

Etiketter: barn, föräldrar, förståelse, HARO, Hemmaföräldrars nätverk, individualitet, kunskap, olika val, regn, själ, SVT, valfrihet

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

5 svar till “Fredagsregn”

  1. Det är väldigt konstigt att tro att allting blir bra om alla har det likadant. Det borde man ju fatta att det inte håller i längden. Får ni vårdnadsbidrag i er kommun eller finns det inte där ni bor?

    1. Hej Judith
      Ja, visst är det märkligt att tro att likriktning skulle kunna leda någonstans. Visst måste det väl vara så att vi behöver vara olika, välja olika och ha olika styrkor för att kunna föra mänskligheten framåt.

      Vi har vårdnadsbidrag i vår kommun. Ansökte och fick det för yngsta flickan. Tycker att det är snålt tilltaget med tid, fastän vi förstås är mycket glada över att ha haft detta bidrag. Tycker att det borde betalas ut för barnet fram till skolstart. Då hade föräldrar kunnat välja hur de vill lösa sin barnsomsorg helt och hållet själva. Har ni vårdnadsbidrag?

      1. Ja, det finns i våran kommun. För tillfället kan vi dock inte utnyttja det för vi har ingen i rätt ålder. Men när lillebror blir lite äldre så kan vi dra nytta av det. Håller med om att det borde gälla en länge tid men det är bättre med lite än med inget alls.

  2. Sitter i regnet med barnen jag med idag, och efter ditt inlägg gick jag genast in på nätet och såg Svt Debatt som jag missat. Och jag är fullständigt enig med dig, och jag blir lika ledsen. Mest för barnens skull, men även för det hårda samhällsklimat som representeras.

    Till dig ”fembarnsmamman”, vill jag säga att du gör en verklig skillnad därifrån du är i din egna ”lilla del av verkligheten”, som du skriver. Jag fick mitt första barn för tre och ett halvt år sedan. Under den korta tiden har jag fått många insikter jag aldrig haft tidigare, men jag känner mig också mycket ensam i mina val och funderingar (med undantag för barnens pappa). Sådana här ämnen är även svåra att tala om, och finna stöd hos andra kring. Inget ont menat, men det är svårt att tala om samhällsströmmens negativa färdriktning med dem som färdas där själva. Att få ta del av dina tankar, en sån ”enkel” sak, stärker mig i min vardag. Tack.

    1. Hej Hanna
      Kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag läste dina fina ord. Fylls av så mycket glädje och tacksamhet över att mina/våra tankar gör skillnad och kan ge andra styrka.

      Det är ett hårt samhällsklimat och vi som tror på långsamhet och gemenskap behöver ge varandra stöd och kraft att fortsätta tänka och välja som vi gör, kraft att följa hjärtats väg helt enkelt.
      Vi tror på valfrihet och mångfald. Vi vill inte kritisera andras val och vill inte heller bli kritiserade för våra val. Alla val skall vara möjliga, även valet att ta hand om sina egna barn i det egna hemmet.
      Det som störde mest och gjorde mig så fruktansvärt ledsen är den allmänna uppfattningen att ett institutionaliserande av barn alltid ses som det bästa och kanske t o m enda alternativet. Och att vi som är hemma med barnen och ser det som viktigt skulle ta någonting livsviktigt ifrån våra barn. Det är att blunda för verkligheten, en verklighet som talar om hur barn och unga mår i vårt land idag. Vi har tappat bort vår medmänsklighet och förmåga till egen tanke. Tror att det är dags att slå in på en ny väg där tid, gemenskap, omtanke, samvaro, hjälpsamhet och empati står i centrum. Det är dags att släppa fram mer än en verklighet här i vårt land.

      Återigen, tack Hanna för dina ord, de betyder mycket.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.