Guldmedalj
Idag tillkännager Haro årets guldmedalj. Lutar mig tillbaka och tar in det medaljören skrivit om barns och föräldrars sampel, och vikten av att få tid tillsammans. Och måste även besöka biblioteket för att låna hans bok ”Ge plats för familjen”.
Orden som följer är inte mina utan tagna från ett pressmeddelande. Den här mamman återkommer med tankar kring det medaljören skrivit när den nämnda boken är ordentligt genomläst.
Här följer citat ur dagens pressmeddelande.
”Haros guldmedalj 2012 tilldelas den danske familjeterapeuten och författaren Jesper Juul. Guldmedaljen delas ut till personer som, enligt Haros sätt att se, på ett utmärkt sätt väckt debatt kring barns och föräldrars intressen, och verkat för och värnat om deras bästa. Utmärkelsen har delats ut varje år sedan 1988;tidigare guldmedaljörer finns på Haros hemsida.
Motiveringen till Jesper Juuls guldmedalj lyder:
Genom sina böcker och sin undervisning lyfter Jesper fram familjens betydelse för barnens utveckling, och behovet av tid tillsammans. Han ger verktyg till familjer och föräldrar att bygga starka relationer och lösa de utmaningar man möter när man lever i en familj, och han fördjupar förståelsen av hur relationer fungerar.
När många andra talar tyst om problemen av hänsyn till andra samhällsintressen, tar Jesper orädd ställning för barnen och deras behov. Utifrån sin kunskap och sina erfarenheter vågar han tala om de negativa konsekvenserna av dagens familjepolitiska system, där många barn far illa av stress och överstimulans i stora barngrupper.
Citat av Jesper Juul
”Det finns bara en ambition som är viktig för föräldrarna, och det är att lära känna sitt eget barn så bra som möjligt. Det viktigaste är att tillbringa tid tillsammans. Det är samspelet och kommunikationen i familjen som lägger grunden till vilka vi blir som människor.”
”Om man som förälder känner sig pressad bör man se sig i spegeln och säga: ’Detta är mitt barn, inte samhällets.’ Experter och politiker hittar alltid på saker som är mer eller mindre intelligenta och mer eller mindre sanna, antingen de vill förebygga, uppfostra eller något annat. Det finns ingen anledning att lita på det.”
Ur boken ”Ge plats för familjen”
”Nordiska barn mellan 1 och 15 år spenderar idag ca 25.000 timmar i tvångspedagogiska institutioner. De ska vara i förskolan och de ska vara i skolan. De kan inte välja vilka barn och vuxna de ska leka med, eller när eller hur länge de ska vara tillsammans. Föräldrar vill ha det, politikerna vill ha det, väljarna vill ha det, och därmed BASTA! Det preliminära resultatet är en stor majoritet barn i alla åldrar som är i otakt med sig själva och inte klarar att reda ut det. De är stressade, trötta och kraftigt överstimulerade.””
