Vad tänks det med?
Undrar ibland hur vuxna tänker, hur vuxna i barnens skolmiljö tänker. Hur en del pedagoger tänker. Vilket är en balansgång eftersom jag själv är en mycket välutbildad sådan, pedagog. Som tänker att vi vuxna bär ett stort ansvar kring de val vi gör, för det är vuxna som sätter gränserna i skolan. Så skall det vara i alla fall.
Egentligen är jag nog för uppretad, irriterad, arg, besviken, ledsen och kanske även lite för förvånad för att skriva ett inlägg om dagens händelse här på sidan. Men gör det ändå.
Största dotterns klass arbetar för tillfället med muntlig framställning. Dottern höll sitt anförande i förra veckan och idag var det ytterligare två klasskamrater som skulle hålla sina. En pojke i klassen höll sitt anförande kring det dataspel han tycker mycket om och spelar varje dag. Vilket ju är intressant och hans speciella intresseområde. Det är bara det att spelet har en artonårsgräns och är mycket våldsamt och inte skall visas i ett rum med fjärdeklassare. När läraren märker att spelet är våldsamt låter hon de som inte vill titta gå ut ur klassrummet medan de andra barnen sitter kvar. Till slut går även läraren ut ur klassrummet för att hon tycker att bilderna är skrämmande och våldsamma. Undrar så hur tanken gick i pedagogens huvud den här eftermiddagen. ”Ja, det här verkar lämpligt. Visst skall vi visa det här materialet för den här klassen. Men jag själv som vuxen går ut ur rummet då jag finner materialet allt för våldsamt.”
Hur som fick jag hem en gråtande dotter och satt flera timmar för att förklara för henne att det inte var på riktigt och att det som hände på skärmen inte kan hända henne. Att det var ett spel för vuxna som inte borde visats i skolan. Massa kramar senare känner hon sig tryggare men vill att mamma skall sitta med henne ikväll när det är dags att sova. Och det är klart att mamman gör.
Att mamman kontaktade läraren, det sa hon inget om till dottern. Kontaktade och undrade hur sådant här kan få lov att hända i skolan. Hur hon tänkte som inte stängde av spelet med de hemska bilderna då hon insåg hur olämpligt det var. Vilket ansvar pedagogen anser sig ha när det kommer till vilket material som plockas in i undervisningen. Vilket ansvar hon bär för att barn som är långt ifrån arton år nu på skoltid visats barnförbjudna bilder, i den obligatoriska undervisningen dessutom. Vilket ansvar hon anser sig ha för att kontakta den redovisande pojkens föräldrar för att delge dem vilket material deras barn valt att ta med till skolan.
Vissa händelser blir så märkliga att det känns som det inte händer på riktigt. Anser att den här händelsen går utanför ramarna och vet inte riktigt vad jag skall göra med den. Det får jag fundera vidare på.
Det är hemskt att det ens kan hända. Här är det egentligen inte bara läraren som har ansvaret (även om hon ansvarade för det som hände i klassrummet) utan pojkens föräldrar som borde vara insatta i sin sons liv och veta vad han gör i skolan och vilka spel som är lämpliga för honom. Tur att dottern lugnade ner sig!
Ha en fin vecka!
Hej Judith
Du är så klok! Visst är det så att föräldrarna bär ett stort ansvar precis som du skriver. Har funderat på om jag skulle ringa dem, men landar i att det borde vara lärarens uppgift. Får se hur jag gör.
Dottern har dessvärre svårt att somna på kvällen, hon är rädd för mörkret vilket hon aldrig varit förut. Men, vi sitter med henne tills hon somnar tryggt och tar hennes oro på allvar.
Önskar dig en fin onsdag.
Men hjälp, händer sådant här? Jag blir chockad och ledsen, och som förälder med egna ”känsliga” barn blir jag faktiskt arg också. Det som stod i ditt inlägg om Jesper Juul är så sant, det handlar om tvångspedagogik och barnen har inget val. De vilar helt i de vuxnas händer. Därför är det ju extra viktigt att man som lärare tänker över och håller sig inom ramarna. Lycka till med flickan (och fröken).
Hej Mrs Stenlund
Och det märkliga är att de vuxna på skolan inte tycker att det var så värst märkvärdigt det som hände. Får se hur jag går vidare. Men visst blir man ledsen, chockad och arg.
Tack för ditt stöd.
Önskar dig en fin helg.
Instämmer i hjälputropen. Om det nu är samma skola som den lilla har gått på och sedan slutat i så undrar jag verkligen hur det står till med vuxennärvaron? Och barnperspektivet, är det ingen som kan sätta sig in i hur det blir för de små? Tycker det låter som snudd på tjänstefel av läraren som gick ut för hon inte stod ut med våldsamheterna, och jag tycker inte det är du som har på ditt ansvar att ringa föräldrarna. Ursäkta om virrigt, men ville bara skicka iväg detta innan all tid försvinner igen!
Hej Ann
Inte är det virrigt. Förstår precis vad du menar. Och jag håller med dig. Tycker att lärarens agerande är mycket allvarligt. Men vet inte riktigt hur vi skall gå vidare med det här. Bidar min tid och funderar så att nästa steg blir ordentligt genomtänkt.
Önskar dig och dina en riktigt fin helg.