Pratprogramsfundering
Tittade igår kväll på ett inspelat avsnitt av Skavlan, tror att det var förra veckans program. Gäst var bl a Anna Wahlgrens dotter Felicia.
Hon har tydligen skrivit en barndomsskildring som visar en annan sida av den bild Anna själv velat visa offentligheten. En sida där barnen, eller mer precist barnet Felicia, fått stå tillbaka, behandlats illa och utsatts för kränkningar.
Det var en väldigt vacker, vältalig och eftertänksam kvinna som satt där i studion och svarade på Fredrik Skavlans frågor. Spännande att se och lyssna till då hon i tidningsartiklar framstått som ganska gnällig och bitter.
Men där satt en kvinna som reflekterat kring sitt liv, sin barndom och sin bakgrund. Hon har gjort sina val och som jag förstod det också tagit konsekvenserna av de valen.
En del riktigt svåra val.
Det är befriande att på detta sätt få bekräftat att absoluta sanningar inte finns. Att det istället handlar om olika människors perspektiv och upplevelser. Att det finns många sanningar.
Sant är förstås att det aldrig är bra att ett barn far illa!
