Stojsaknad
Det där skrattet som tar över varje tanke och plats i huvudet, det där som vanligtvis retar mig så, det saknar jag massor nu när de är sjuka barnen och inte orkar busa.
Uppskattar vardagen så oerhört och det där som stundtals blir ’för-mycket-bus’ det hör till och behövs på något sätt.
Har för många ’men snälla sluta’ och ’är ni snälla och lugnar er’ på lager, oanvända. Men, de kommer säkert att användas snart igen.
Nu en stor kopp kaffe!