Barnsligt!

Nu när stressen har lagt sig hos mig, fylls jag av förundran och funderingar över denna stress som så många av oss upplever den här tiden på året.

Tyvärr flyger det in lite rackartygstankar i huvudet också, vilket faktiskt är ganska så barnsligt. Det är svårt att hindra experimentlustan emellanåt, som när jag handlade det sista inför morgondagen, nu i eftermiddag. Affären var proppfull, folk överallt, stressade människor utan mål eller plan, tycktes det. De sprang lite överallt, och efter mig kom en liten dam som tittade intensivt på min korg och varje steg jag tog. Så när jag beslutade mig för att köpa en påse med malda brödkryddor för att fylla på kryddförrådet hemma kom en liten damhand fram och tog en likadan påse.

Jag vandrade vidare och såg att damen gick efter med stress i blicken. Nu borde mitt sinne ha fyllts med omtanke om min uppenbart stressade medmänniska, men inte. Istället formade sig tanken i mitt huvud att detta måste experimenteras med, tänk om jag skulle ta något jag inte behöver, som inte hör julen till, bara för att se om hon tog samma. Fy, så barnsligt. Och roligt.

Ner i min korg plockades allehanda ting som jag inte behövde och som gick i färgtoner som inte förknippas med julen och visst tog den stressade damen ungefär samma saker. Undrar så, vad hon tänkte sig göra med sakerna när hon kom hem. Hur tänkte hon där?

Usch, en sådan barnslig fembarnsmamma, så här dan före dan. Men lite roligt var det allt. Stackars damen. Om du mot förmodan skulle läsa det här ber jag om ursäkt. Jag smet undan och lade tillbaka det jag inte skulle ha, och åkte hem. Undrar, undrar, vad den lilla damen gjorde med sina inköpta varor.

God Jul!

Författare: Mamma

Fembarnsmamman är en blogg från vardagslivet hos en familj med fem barn. För vår familj är gemenskap viktigt, att leva nära och uppskatta livet utan att krångla till det. Vi har valt att leva långsamt och att ta oss tid att uppskatta de små tingen i livet och vardagen, för det är dessa stunder som utgör den största delen av våra liv.

3 svar på ”Barnsligt!”

  1. Jag tänker direkt på det mitt arbetw handlar om; minnsproblematik eller demens. Kanske damen plötsligt glämt sitt ärende och i sin beklämda situation blir hennes strategi att följa någon annan. Vanligt när sjukdomen ställer till det och för att dölja det man själv upplever som enormt kränkande. Men med tanke på mitt yrke så tänker jag såhär. Kanske du bara inspirerade;) God Jul!

    1. Hej Jennie!
      Ja, så kan det förstås ha varit. Nu känner jag mig lite elak, skulle frågat henne om hon behövde hjälp istället för att luras.
      Ibland borde man tänka efter en extra gång.
      Tack för tankeperspektivet.

      1. Du ska förstås inte känna dig elak, jag tänker ofta sådär utifrån sjukdomsperspektivet. Så många med demens som inte fångats upp och därmed inte fått rätt hjälp MEN jag tror lika gärna som du.:)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.