Julkalender, 22 december
När det hände, som jag nu ska berätta om, var Kajsa Kavat ännu inte fyllda sju år. Det som hände var inte ett dugg märkvärdigt. Mormor halkade mitt på köksgolvet och fördärvade sitt ena ben, märkvärdigare var det inte, och sådana saker inträffar varenda dag. Men betänk, att det bara var en vecka kvar till jul! Betänk alla polkagrisarna, som skulle säljas på torget på den stora julmarknaden! Vem skulle göra det, när mormor låg där i sin säng och inte kunde röra benet utan att nästan skrika. Vem skulle koka julskinkan och köpa julklapparna och göra julfint i huset?
”Det skall jag”, sa Kajsa.
Jag har ju sagt att hon var en kavat unge.
”Ackackack”, sa mormor borta i sängen, ”lilla barn, inte kan du det. Vi får fråga fru Larsson, om hon vill ta hand om dig över julen. Och så får vi höra efter, om jag kan få komma in på sjukhuset.”
Då såg Kajsa mer kavat ut än någonsin. Skulle hon vara hos Larssons? Skulle mormor ligga på sjukhuset? Skulle mormor och Kajsa inte fira jul tillsammans, som de brukade? Jo, minsann, det skulle de! Sa Kajsa. Snart sju år gammal och med världens brunaste och gladaste ögon.
Och så satte hon igång med julstöket. Hon fick först lov att fråga mormor: Hur gör man julstök? Kajsa hade bara ett svagt begrepp om att man vände upp och ner på hela huset, så att möblerna stod huller om buller, och allt blev så otrevligt som möjligt. Sen ställde man allt tillrätta igen, och så blev det jul.
Tycker så mycket om historierna om lilla Kajsa Kavat som tar sig för än det ena än det andra med ganska lyckat resultat. Även om det är en saga, visar det på att barn är mer kapabla än vad vi vuxna tror. Gör mig själv skyldig till att inte riktigt tro på deras förmågor emellanåt fastän jag verkligen försöker att se deras styrkor, varje dag. Ibland blir det ’nej, det gör mamma sedan’ till ett glatt engagerat ’mamma, kan inte jag få hjälpa dig med det där?’ Så, nu skall jag försöka att släppa in barnen mer än vad jag gör i de vardagliga sysslorna.
Texten ur Kajsa Kavat av Astrid Lindgren, kapitlet ”Kajsa Kavat hjälper mormor”.
