Julkalender, 21 december
Det är många hästskjutsar inne i stan idag. Bondgubbar som har slädarna fulla med julgranar och björkved och potatis och äpplen, allt sånt där som folk i stan behöver till julen.
Rätt som det är kommer det en släde farande borta från torget, och Lisabet spärrar upp ögona, titta, där står Svenssons lille Gustav på medarna baktill och tjuvåker! Honom känner Lisabet, han bor inte långt från Junibacken.
”Det här törs inte du”, skriker han till Lisabet, när han far förbi. Men Lisabet skriker tillbaka: ”Tänk att jag törs det du!” ”Nej, för du är bara en liten jäntunge”, skriker Gustav. Och Lisabet fnyser, nog är hon större än Svenssons lille Gustav i alla fall! Men nu är släden redan borta med Gustav. Då kommer det en ny släde, och den stannar mitt utanför leksaksaffären. Han som kör kliver av, för han skall lämna en säck ved till en tant i huset mittemot. Nu sticker hon ut huvudet genom fönstret och ropar: ”Jaså, Andersson kommer äntligen!”
Medan Andersson är borta och lämnar vedsäcken, prövar Lisabet lite hur det är att stå på medarna där bak. Det känns då inget farligt alls. Så han behövde inte vara mallig, Gustav! Men vad gör Alva så länge? Ska hon köpa hela leksaksaffären? Lisabet kikar om igen och försöker se om Alva är i närheten av dockpojken.
Då kommer Andersson. Han klappar sin märr.
”Nu du, märra, ska vi hem till Fallebo!”
Så kör han. Men just när släden sätter igång, tar Lisabet ett skutt, och nu står hon på medarna. Precis som Gustav! Fast det vet inte Andersson. Han har ju inga ögon i nacken.
Så spännande. Känner att våra flickor också hade kunnat reagera som lilla Lisabet, ”kan jag väl visst det, varför skulle jag vara sämre för att jag är flicka!” För det försöker vi lära dem, att allt är möjligt bara viljan finns.
Stackars lilla Lisabet, men fint med all snö och slädfärd.
Text ur Madicken av Astrid Lindgren, kapitlet ”Titta, Madicken, det snöar!”
