Julkalender, 14 december
Men då sa Emil. ”Nu skall här bli kalas!” Och kalas blev det. Emil och Alfred och lilla Ida hjälptes åt att kånka fram ur skafferiet så mycket de orkade bära. Och nu vill jag du ska veta vad som stod på köksbordet i Katthult den här annandagen, när de hade burit färdigt.
Där stod:
Ett fat med palt
Ett fat med fläskkorv
Ett fat med sylta
Ett fat med leverpastej
Ett fat med bräckkorv
Ett fat med köttbullar
Ett fat med kalvkotletter
Ett fat med revbensspjäll
Ett fat med grynkorv
Ett fat med potatiskorv
Ett fat med sillsallad
Ett fat med salt kött
Ett fat med rimmad oxtunga
Ett fat med hackekorv
Ett fat med stora julskinkan på
Ett fat med stora julosten på
Ett fat med limpbröd
Ett fat med sirapsbröd
Ett fat med fint rågbröd
En stånka enbärsdricka
En kanna mjölk
En karott med risgrynsgröt
En bunke med ostkaka
En skål med katrinplommon
Ett fat med äppelkaka
En skål med vispgrädde
En skål med jordgubbssylt
En skål med ingefärspäron samt
En liten helstekt spädgris garnerad med sockerkristyr.
Det var allt, tror jag. Jag kan inte ha glömt mer än tre, högst fyra saker, nåja, säg fem då för säkerhets skull, men annars har jag fått med allt.
Och de satt kring bordet, alla de små hjonen från Lönneberga fattigstuga, mycket tåligt satt de där och väntade, men för varje fat som bars fram tårades deras ögon alltmer.
Till sist sa Emil:
”Var så goda och hugg in nu!”
Blir alldeles svettig av att läsa om all denna julmat. Men så underbart för dessa fattiga, fina människor att få träffa en människa som Emil. Sann generositet, underbart att läsa om. Det egna julbordet blir en betydligt mer avskalad variant.
Texten ur Nya hyss av Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren, kapitel ”När Emil gjorde stora tabberaset i Katthult och fångade Kommandoran i varggropen”
