Lite hushållshistoria

Fått låna en kokbok av mannens mormor. Boken var hennes mammas och när hon bläddrar i den tänker hon mycket på sin mamma och ser likheterna mellan mig och mamman. Så därför ville hon att jag skulle få läsa den och skickade med den hit hem med mannen.

Det finns så mycket fina saker att lära av gamla kokböcker, just den här gavs ut 1917 och införskaffades av mannens mormors mamma då hon fick sitt eget hushåll. Boken heter Anna Olssons kokbok.

Formligen förlorar mig i gamla recept och husmorstips och bara njuter. Njuter också av att jag genom åren hört så mycket fint om denna urmoder, som boken initialt tillhörde, och känner stor värme av att mormodern ser likheter mellan henne och mig.

Är för tillfället försjunken i ett kapitel med titeln ”För dyrtiden”. Ett kapitel som presenterar många tips om hur allt i hushållet kan tas tillvara under krigstiden. Speciellt fascinerad av idéen med att tillvarata gamla brödkanter för nermalning till mjöl som då återanvänds i bakandet av nytt bröd. Och receptet på ersättning för kaffe är också spännande att läsa.

Känner att jag vill dela med mig av detta spännande som är hushållshistoria, och troligtvis också språkhistoria.

Det är som om texten på sidorna målar upp en bild för mig om hur det vardagliga livet tedde sig då, under denna svåra tid. Vill ställa så många frågor till de vanliga människorna, främst kvinnorna, eller husmödrarna som de kallas i texten. Tänk om det vore möjligt med ett samtal och utbytande av tankar generationer emellan. Det vore fantastiskt, men lånet av kokboken ger mig ändå den unika möjligheten att få ta del av gångna tiders matlagning och samhälle. Visst har vi tagit del av historia på många sätt förut, men det här vardagliga försvinner så ofta i historieframställningar. Den vanliga lilla människans kamp för överlevnad, och strävan för familjens trygghet. Det är riktigt intressant och lärorikt att få ta del av.

Ger er två smakprov som speciellt fångar mitt intresse:

”FÖR DYRTIDEN

Ett åttiotal recept, utarbetade med hänsyn till nuvarande dyrtid och de stora svårigheter, som uppstått, dels därför att flera födoämnen ej kunna i handeln erhållas, dels därför att ransoneringen mjöl, gryn, kaffe m.m. är så knapp. Detta lilla arbete vill vara en hjälp i hushållet, hänvisande till bästa och lättast anskaffade, kända och prövade ersättningsmedel. Arbetet har även till uppgift att meddela anvisningar, huru man av överblivna maträtter och rester kan anrätta enkla men smakliga smårätter, som anbefallas särskilt till frukosträtter.

Under nuvarande förhållanden känner varje husmoder det helt säkert som sin plikt att iakttaga den största sparsamhet och tillvarataga allt, som kan användas, så att ingenting må förfaras.”

Och receptet på ransoneringstidens kaffe:

”Edlas kaffe

3 kaffekoppar kokt mosad varm potatis, 3 kkpr vetekli eller groft rågmjöl.

Alltsammans lägges på bakbordet och sammangnos väl. Degen trillas ut i stänger och skäres i bitar, som gräddas, torkas och malas. Man kan också iblanda 1/4 kokta rödbetor. Användes som kaffe.”

Skall fortsätta att fördjupa mig i denna intressanta text och är innerligt tacksam över lånet av denna fina bok och över det fina förhållande jag har till mannens mormor. Hon är min vän och en extramormor då min egen sedan länge är borta. En vän att tala med om mycket av det som finns i livet. Vänskap över generationer är något att vårda och vara tacksam för. En riktigt fin gåva.