Här kommer många!
Nu i veckan har jag varit sexbarnsmamma och över helgen t o m sjubarnsmamma. Hur gick det till?
Inte så konstigt som det låter. Barnens två kusiner behövde barnpassning. Den minste lille som är två år kom hit i början av veckan medan den större tioåringen kom hit efter några dagar och båda två stannade kvar över helgen.
Fastän vi har varit ganska många här i huset har vi fått en hel del gjort. Barnens skolor börjar på måndag och då måste det inhandlas lite nya kläder. Döttrarna och kusinen följde med. Vi tog upp en del plats i klädaffären men så fick det bli. Enda stunden som var lite jobbig var när tvååringskusinen skrek för full hals, stora döttrarna visade kläder för mig samtidigt, liten F som är sex år trillat ner i kundkorgen (för den borde ju gå att sitta i, fastän slutresultatet blev korg över huvudet och argt ledsen dotter), liten K som är fem trillade när hon försökte hjälpa till att köra lilla E:s vagn och det resulterade i två skrikande barn (för inte ville minsta systern att någon annan än mamma skulle köra hennes vagn). Konstigt nog blev jag inte stressad. Kanske tack vare att en kvinna som inte kunde svenska kom fram till mig mitt i kaoset. Hon log ett uppskattande och varmt leende samt klappade mig på axeln. Den händelsen skapade harmoni. Jag blev en medmänniska istället för ett störande moment. Glad och trött tog jag med mig barnen och åkte hem med en fylld klädkasse. Kaotiskt men härligt samtidigt.
Dagen efter tog vi oss iväg på en kvällsutflykt till Göteborgs Kulturkalas tillsammans med sex stycken barn. Det gick ännu bättre. Kanske för att vi var två vuxna.
Tänker med veckans barnpassning i huvudet att det är märkligt hur vi människor formas. Livsval är viktigt att göra och det formar självklart livet. Men ibland känns det som att ödet har betydelse för hur livet blir. Jag fick för några år sedan vid ett dop läsa en text som innehöll orden ”låt barnen komma till mig”. Det är nog en sådan person jag har blivit, en barnperson eller kanske som vår barnsköterska sa en dag till mig vid ett besök på BVC ”moderskepp, det är vad du är”. Hur det har blivit så det vet jag inte. Men jag vet att vi har gjort bra val och att känslan/intuitionen har fått styra i många av dem. Kanske är det ödet. Kanske medvetna val.
Ja, hursomhelst. Idag är en dag för vila. Förra veckan fanns det all anledning att utbrista ”här kommer många” när vi gav oss ut på ärenden/utflykter. I veckan som kommer skall tre av våra flickor gå iväg till skolan, en för första gången. Då har jag bara två små hemma.
