Sportlovet blev inte riktigt som vi tänkt.
Den här vintern har bjudit på den ena sjukan efter den andra. Vi har nästan inte hunnit bli friska från det ena innan det andra dykt upp.
Konstigt hur det kan bli vissa perioder i en stor familj.
Hur trött jag än blir på alla dessa återkommande sjukdomsperioder måste jag försöka hålla siktet på att det kommer att bli bättre. När våren tittar in kanske vi slipper allt detta vi får dras med nu. Ibland kan jag tänka detta själv och ibland får det sägas till mig av vänliga själar runt mig.
För även en mångbarnsmor blir trött på sjukor emellanåt och tappar orken.
Skall försöka gå ut en stund utanför dörren idag för att få lite luft. För att inte, som en kär väninna på sitt underbara finlands-svenska sätt säger, tappa nerven alldeles.
Här får det vilas en dag till innan barnen vandrar åter till skolan efter sportlovets slut. Idag blir en stillsamhetsdag och återhämtningsdag innan resten av terminen gör sitt intåg i våra liv.
