Torrpastell, strumpstickning och lite Norge.

Vi tar det lugnt och låter dagen bli det den blir. Mamman stickar strumpor och döttrarna pysslar och målar. Idag är det mest torrpastell som används. Det blir många fina teckningar.

Mamman har tänkt sig att sticka strumpor till oss allihop. Nu är jag på mitt tredje par. Det är så oerhört mycket roligare än vad jag kunnat föreställa mig att sticka strumpor. Mamman är glad och tacksam att dottern hade tålamod att lära mig. Hon skall förstås också få sig strumpor stickade av mamman.

Pappan har idag med sig stordottern på jobbet. Hon ringde mamman med bildtelefon mitt på dagen och det riktigt bubblade i henne av glädje när hon sade och förevisade, ’Nu är jag i Norge mamma. Titta! Det ser likadant ut som hemma men de pratar så roligt. Åh, så glad jag är att jag åkte med pappa idag.’

Det är gott att vara hemma, lediga och göra av dagarna som vi vill. Inga tidiga morgnar med trötta barn som knappt vaknat vid frukostbordet. Inget ’har du med dig den och skynda er nu och nej det glömde vi ta med och hinner inte hämta den nu och har du packat gymnastikpåsen’. 

Vi låter dagen ta form som den vill och är tillsammans i lugn. Det njuter mamman lite extra av. Några döttrar är hemma med mamman och en dotter är med pappan. Vi som är hemma saknar förstås men gläds åt deras lilla jobbutflykt och erfarenheterna den bär med sig. Snart är vi hemma igen allihop och de får berätta om sin dag och vi om vår. Vi delar med oss och lär av varandra tillsammans. Det är underbart och lärorikt. Tillsammans är bäst. Så borde det vara alltid istället för att dela upp oss på många olika ställen. 

Nu är det dags för mamman  att sticka lite på socka nummer två i det tredje paret. Jag sätter mig i en fåtölj i storstugan och njuter av gran, levande ljus, skymning och pratande döttrar. Så här skulle mamman vilja ha det varje dag.

Fin torsdag till er.