Snett
Vissa dagar bara blir kaotiska. Stress och fel och tok-komiska.
Som idag när det skall åkas till två olika orkestrar och två föräldramöten hålls på lilla skolan och mamman skall vara effektiv och värma mat i mikron och det säger klick och poff och den fina skålen från mammans farmor går sönder och glas-skärvor från locket lägger sig i den mat vi skulle äta och mamman har fem minuter på sig att komma på någon annan middag. Och korven som mamman kommer på att vi har i kylen blir sönderkokt och sesamfrö/solroskärneblandningen blir bränd och får slängas istället för att blandas i pastan.
Mamman lyckas få fram middag i tid ändå och kör tre döttrar till orkestrar och pappan far till föräldramöten.
Pappan hinner innan vi skiljs åt för några timmar med sin trygga och kärleksfulla röst lugna mamman som jag stiger ut genom dörren med tårar rinnande nedför kinderna på väg till bilen. Han säger ’tänk nu att ingen går hungrig, du lyckades bra och din farmor och minnena från köket bär du alltid med dig i ditt hjärta.’ Självklart har han rätt. Alltid lugn och klok.
Väl hemma sjunker mamman ned på en köksstol efter att diskmaskinen satts igång och döttrar serverats frukt. Trött och lite stressad i själen sitter mamman ändå här och begrundar att jag inte längre kommer att kunna använda min farmors fina skål att servera mat till min familj i. Det gör lite ont, faktiskt. Att mamman i skynda-sig-effektiv-snabb-stress lyckades göra sönder någonting som bär ett stort affektionsvärde, det känns lite ledsamt.
Farmor lät mig redan som liten vara med i köket när hon lagade mat. Köket där hon annars inte släppte in någon annan när hon lagade sina rätter. Hennes skål har känts viktig i mammans kök. Kanske för att köket var den enda platsen jag kom min farmor nära. Och så förlorade mamman idag en liten minnesbit av det.
Tråkigt. Samtidigt måste mamman skratta åt hur märkligt det är att så mycket blir snett på en och samma dag. Trött och nedsjunken här på köksstolen måste mamman fnissa bort lite ledsen-tyngd. Och sedan är det dags för kvällsbestyr och kanske det vore gott med en kvällssmörgås.
Fin måndagskväll till er.
En dag kanske skärvorna kan bli endel av ett något i mosaik, så finns ändå affektionsvärdet delvis kvar.
Hej Sara
Du har rätt. Tyvärr slängde jag den fina skålen men jag tänker att den är en del av min inre mosaik med minnen jag alltid bär med mig.
Önskar dig en fin helg.