Klockan är hundra, minst.
Det är sent och mamman är trött. Kvällsteet har druckits och klockan är som mammans föräldrar brukade säga när jag var liten ’hundra’.
Mamman replikerade då som liten antagligen på deras ’nu är dags att göra sig iordning för natten’ med ’men, det är ju ljust, hur mycket är klockan?’ Då med svaret ’klockan är hundra’.
Det förstår var och en att hundra är hur mycket som helst i klocksammanhang och att barn borde lagt sig för länge sedan.
Så nu är klockan hundra för mamman, förbi läggningsdags. Sova borde mamman gjort för länge sedan.
God natt till er.