’Skynda det är ett hemskt ord’
’Skynda, det är ett hemskt ord. Jag kan liksom inte det. Det finns inte i kroppen. Förstår du?’ Säger mittendotterns klasskamrat till mig där jag står i kapprummet för att vinka av dottern för dagen. Han säger det som svar till frökens ord men riktar istället svaret till mig.
Och ja, jag förstår. Precis faktiskt. Säger det också till honom men ber honom att se perspektivet att hans klasskamrater faktiskt blir sittande väntandes på honom när han tar så lång tid på sig.
Så tänker mamman på alla de gånger jag rutit till barnen ’skynda’ och fortsatt skälla när jag tyckt att det gått för långsamt att komma iväg eller att städa.
Speciellt tänker jag på den största dottern som aldrig funnit det i sin kropp att kunna stressa, skynda på eller jobba snabbare. Hon har en takt och den fungerar bra för henne. Dottern får saker gjorda och lär sig saker för att kunna under lång tid framöver.
Mamman har alltid vetat att det är så men kanske aldrig riktigt förstått. ’Skynda, det är ett hemskt ord.’ Mittendotterns klasskamrat går i första klass och vet detta med hela sin varelse. Han kommer antagligen aldrig att må bra av att skynda eller stressa och det kommer inte heller vår största dotter.
Det är sunt att strunta i stress.
Fortsatt fin tisdag till er och god natt.
