Inte som det var tänkt
’Nä, vad är det här för mat? Den vill jag inte ha! Var är gaffeln, ge mig min, jag vill inte ha den här drickan.’
Mamman och pappan skickar de barn som talar otrevligt från bordet. De kan komma tillbaka när de känner att de kan bete sig ordentligt. Vilket de också gör.
Vi får en liten stund tillsammans som ändå är trevlig. Men det kan erkännas att mammans humör föll i botten. Inte så att hon är otrevlig. Men den mysiga fredagsfisksoppemiddagen blev allt annat än lugn och harmonisk.
Visst var det gott men njutningen av måltiden uteblev.
Så är det ibland att äta tillsammans i en stor familj. Det blir inte alltid som det var tänkt men det är alltid värt ansatsen.
Jag tänker att det är spontana tankar från barn, som för mig inte känns som så otrevliga saker att säga? Jesper Juul brukar ju säga att barn alltid reagerar adekvat, vilket kanske inte ALLTID verkar stämma iofs =)
Hej Anne
Det kan du förstås ha rätt i.
Men ibland är det svårt att vara en sant förstående och pedagogisk vuxen. Och så är det det där med förväntningar. Hade inte mamman lagt några som helst förväntningar på måltiden så hade inte barnens spontana beteende gjort mig ledsen i stunden. Ibland reagerar även vuxna spontant och blir just ledsna och tappar humöret. Även om vi inte borde.
Oavsett vad den mycket kloke Jesper Juul säger om saken.